Philip Örtegren

I Gainesville, Texas har Philip Örtegren tillsammans med syskon och sin mamma Susanne slagit ner bopålarna för att satsa på en karriär inom reining.

Text och foto: Åsa Wikberg

Ett stort kliv för en ung man men inte helt ologiskt. För att utvecklas maximalt inom sporten krävs det att vara där de bästa förutsättningarna är och där underlaget att utvecklas finns. Mamma Susannes satsning på avel har dessutom lagt grunden till den nya satsningen, Quarter Oak Ranch, strax utanför orten Gainesville i Texas.

När LuckyRider kommer på besök är Philip Örtegren och mamma Susanne Örtegren Friberg på plats. Dessutom är ungdomsryttaren Oskar Eriksson på besök från Sverige.

Ringde ridskolan själv

Familjen Örtegrens hästintresse började med Philip. När han var sju år ville han börja på ridskola och övertalade mamma att det var en bra idé.

–  Vi bodde inne i stan, på Östermalm, på den tiden. Philip kom hem till mig och sa ”mamma, jag vill börja rida”. Jag tyckte inte det var någon god idé men han tjatade så jag ringde ridskolan men fick veta att det var fullt i flera år framöver. Det gick det några dagar så kom Philip och sa ”mamma, jag har fått plats på ridskolan”. Han hade ringt själv. Ridskolan tyckte att om man är man pojke och sju år och så gärna vill börja rida så fanns det plats för honom, berättar Susanne.

När familjen flyttade ut från stan till Nacka fortsatte Philip och rida, han tog privatlektioner på en grannes häst. Grannen höll på med natural horsemanship.

–  Det tyckte vi var jätteroligt, hon erbjöd också att ta hand om vår häst om vi ville köpa en egen. Philip letade och sa att man kan köpa en häst för tusen kronor, skrattar Susanne. Jag började titta lite och i och med horsemanshipintresset kom jag in på quarterhästar. Det slutade med att vi köpte vårt första quartersto, för 75.000 kr. Det blev inte vad man hade tänkt direkt, skrattar Susanne vid minnet.

Efter ett par år hade antalet hästar utökats till tre, som var inackorderade i ett stall.

Köpte hästgård

Stallhyran blev dyr för tre hästar så familjen bestämde sig för att sälja huset och köpa en hästgård i stället, Frötuna Gård. Där hade man inackorderingar och Camilla Pantzar fungerade som tränare.

–  Vi utvecklade också avelssidan med fler märrar, berättar Susanne.

När Philip var 17 år bestämde han sig att det var det här med hästar och reining han ville syssla med. Han hade kontakt med tränaren Morey Fisk i Frankrike och åkte dit för att arbeta.

–  Hela familjen var emot att han skulle sluta skolan, men till slut sa min pappa att det är bättre med en lycklig skomakare än en olycklig doktor, låt honom åka. Så blev det, berättar Susanne.

Flyttade till USA

Örtegren åkte till USA på alla Futurityn och World Shows och Susanne köpte även avelsston och betäckningar härifrån. Tankar började spira om att flytta till reiningens hemland.

–  Sedan sjönk dollarn och marknaden med den. Dollarn var väldigt låg vilket ju gjorde att det var läge att investera här i USA, menar Susanne .

Hon sålde Frötuna Gård i Sverige för att satsa i USA tillsammans med Philip som redan jobbade i landet och hans två bröder.

Flytten gick med hela familjen, tre hundar och fyra hästar. Yngsta brodern går nu skola i Whitesboro och äldsta på Universitet i Denton. Att få visum till USA är inte en enkel procedur men Örtegrens har löst det med ett investeringsvisa, då måste man investera en avsevärd summa i ett företag, anställa amerikansk arbetskraft, göra vinst och betala skatt.

–  Det är ett enormt pappersarbete med allt som ska presenteras för immigration, suckar Susanne som har haft fullt upp sedan flytten. På fastigheten där ett ståtligt boningshus blickar ut över hästhagar och en damm har man på kort tid byggt stall, rundkorall, ridbana och ridhus. Susanne har hållit i det mesta men ibland fått prova på vad en flytt till ny kultur kan betyda.

–   Man är inte van att det man säger ignoreras, att man inte bemöts med respekt, speciellt när man kommer från företagsvärlden i Sverige. Men här har jag många gånger fått vara med om att man talar över huvudet på mig för att jag är kvinna. Det är frustrerande. Men det har samtidigt varit ett otroligt spännande äventyr att flytta hit och vi stortrivs i klimatet.

Jobbade hos topptränare

Philip som hade jobbat i Europa fick erbjudanden om jobb i USA.

–   Jag arbetade hos Jordan Larson, Ruben Vandork och sedan på Sterling Ranch, berättar Philip.

Philip fortsatte att jobba på Sterling Ranch det första året familjen bodde i USA.

–  Under tiden fick jag in egna träningshästar så det var fullt upp. Jag jobbade sju till sju på Sterling, åkte hem hit vilket tar en timme och sedan hade jag fyra-fem hästar att träna här.

–  Han var helt slut, berättar Susanne, och somnade vid ratten vid något tillfälle så då var det dags att börja satsa fullt ut på den egna verksamheten, tyckte jag.

 

Läs mer i LuckyRider 5 2016. Prenumerera här och få Westernkalender, vitaminbok och John Moore DVD!