Quarter Creek Ranch

”Mannen med hatten”, Mannen, myten, legenden. Knappast är det väl någon i westernsverige som inte vet att det handlar om Leif Norberg. Med ett långt och rikt cowboyliv i bagaget fortsätter Leif på den inslagna banan. För sex år sedan slog blixten ner från klar himmel när Leif träffade Ingela. Idag är de gifta och driver tillsammans Quarter Creek Ranch på havsnära Bokenäset i hjärtat av det vackra Bohuslän. Hästar, kor, träningar och clinics samt god mat, umgänge med likasinnade och att ha kul är det som berikar livet. När Lucky Rider besöker ranchen är det dags för Round Up och tio inbjudna ryttare är på plats.

Text och foto: Lena Holmgren

Hos Leif och Ingela Norberg på Quarter Creek Ranch står den årliga Round Up:en för dörren. Kor, tjur och kalvar ska drivas hem från sommarbetet och ett glatt gäng på tio stycken inbjudna ryttare ska delta i uppdraget. Det är skarpt läge, ingen clinic. 

Oktobermorgonen är tidig och regnet hänger i luften, men sprakande lövträd kompenserar grådiset och ramar in ranchen som ligger tätt grupperad i en sluttning utefter slingrande grusväg. Här är ordning och reda. Prydligt staplad ved i välfyllda förråd, funktionella inhägnader i anslutning till stallet och vid garageinfarten en högrest portal i trä. Boningshusets framsida pryds av en vidsträckt veranda med för westernstilen tillhörande utsmyckning, som kohorn och skylt med välkomnande budskap ”Park your horse and stay a while”. Vi samlas på bakgården strax intill eldstaden där veden tagit fyr och det doftar härligt från röken som matar sig upp i den fuktiga morgonluften. Då och då hörs ett gnägg från hagarna och i hönsgården har den stolta tuppen gett sig tillkänna sedan ett par timmar.

Presentation

– Välkomna till Quarter Creek. Idag ska vi plocka hem lite kor, ha en trevlig dag tillsammans. Lite mat, lite gemyt. Lucky Rider är här för att göra reportage med ”Mannen med hatten”…”Mannen, myten, legenden” var det någon som sa, jag vet inte, men det kanske är så, säger Leif på utpräglad göteborgska och blickar för ett ögonblick ner mot sina chaps som breder ut sig över jeans och sporrförsedda boots med höga röda skaft. Ett finurligt leende spricker upp under den svarta hatten och med lassot snyggt hoprullat i högerhanden fortsätter han att presentera gruppen ryttare.

– Vi börjar med en av mina ropingelever, Niklas med fru Åse. Man säger att jag har adopterat Niklas. Det har jag ju inte gjort på riktigt, men vi kommer väldigt bra överens. Sen har vi min vän Karl-Erik Mårtensson, lantbrukare med en av Sveriges finaste besättningar, hur snälla som helst, som karlen själv. Mikael och Anna från Brastad Rodeo är här. Deras nybyggda, fina anläggning hoppas vi att det svenska westernfolket ska få mycket nytta av.

På tur är Bengt-Arne Andersson och Annelie. Bengt har bott i Kanada i många år men vid ett besök i Sverige hittade han kvinnan i sitt liv och blev kvar. Sen har vi min goa fru Ingela, superduktig med hästar. Och så vår elev Alicia och sist men inte minst, Henry Persson från Skåne, mannen som blivit som en i familjen och som med företaget Western Horsemen.

– Sådär! Nu går vi och sadlar våra hästar. Uppsuttna och klara ser vi till att hålla avstånd.

Mångfald i Kärlingesund

En stadig frukost med ägg, bacon, hembakat bröd och starkt kaffe har gjort oss redo att möta dagens utmaning. Samtliga deltagare har egen häst med sig utom Karl-Erik och jag som får låna två av Leifs och Ingelas fem välutbildade ranchhästar, Pepper och Wilja. På gårdsplanen vid stallet följer Colliekorsningen Zally nyfiket all aktivitet men stannar snällt hemma hos lillmatte Linnea, Ingelas dotter, när vi sadlade och klara rider vi iväg på lövkantad grusväg.

Efter någon dryg kilometer bär det av in på hagmark i naturreservatet Kärlingesund. Här har en flock betande ”kulturarbetare” till uppgift att hålla marken öppen och gynna den biologiska mångfalden. Området är stort, 100 hektar, påpekar Leif och delar in oss i två grupper samt ger direktiv om de mest kloka riktningarna att ta för att hitta korna.

– Boskapen ägs av köttdjurbonden Lena Gottfridsson och hennes man. Vi har ett bra samarbete. Mot tillsyn under sommarhalvåret får vi använda djuren till våra träningar och clinics, säger Leif och tar täten på sin erfarna, svarta ranchhäst Travis genom det kuperade landskapet.

Vi passerar åldriga ekar, bokskog och gamla stengärdesgårdar. ”Förra sommaren körde man ut 7000 kubik skog här för att få tillbaka odlingslandskapet, så som det såg ut förr i tiden” Framme vid en bergknalle, typisk för området, stannar vi till och här är utsikten magnifik.

– Här gifte vi oss ”, avslöjar Ingela glatt i sadeln på unghästen Eady och rider upp jämte Leif och Travis. Nedanför snirklar det vackra västerhavet runt kobbar och skärgårdsöar och knappast kunde paret Norberg valt bättre plats att knyta sina band på.

Hela reportaget hittar du i LuckyRider nr 8-2015!

Missa inte nästa nummer! Prenumerera nu! www.luckyrider.se/prenumerera