Sadelbygge – för skog och fjäll

Knut Karlsson är sadelmakare och bosatt i Östersund. 

Här berättar han hur man bygger en “pälsjägarsadel”.

Text och foto: Knut Karlsson

 

När pionjärerna, pälsjägare och upptäckare red västerut från St Louis, över de stora slätterna mot Klippiga bergen satt de oftast i en s k ”Spanish saddle”. Begreppet ”Spanish saddle” har inte mycket med Spanien att göra, utan var ett populärbegrepp på en sadel med en trästomme klädd med råhud och som hade sitt ursprung i Mexico. En sadel med trähorn, utvecklad från de sadlar Conquistadorerna förde med sig när de intog den Amerikanska kontinenten i sin jakt efter rikedom.  En ”Spanish saddle” liknade i allt väsentligt dagens westernsadelbom. Den var väldigt spartansk, och bestod av en i det närmaste naken, råhudsklädd sadelbom, en enkel rigging att fästa sadelgjorden i, ett par smala stigläder med stigbyglar samt diverse remmar att fästa packningen med. Som sadelpad användes ofta en dubbelvikt bit bisonfäll som även tjänstgjorde som liggunderlag, och även i sadeln låg ett stycke bisonfäll. Bisonfällarna som användes i och under sadeln kallades ”epishemore”.  När man läser skildringarna från pälsjägareran så får man klart för sig att  de var ute på ”trailrides” av kolossalformat, och där fungerande utrustning ibland kunde vara skillnaden mellan liv och död. En ”spanish saddle” som pälsjägare använde runt 1830 –1840 är med andre ord ett väl beprövat koncept som jag tänkte utgå ifrån.

Målsättningen med den nya trailridesadeln är att hålla ner vikten till ett minimum  och att den har en bekväm sits utan avkall på funktion och att nödvändig utrustning skall kunna fästas och medföras.

Till sadeln har jag använt ett råhudsklätt westernsadelträ i gammal klassisk stil med trähorn ( i stället för järn)  och handholes i bakvalvet. Handholes gör det möjligt att använda sadeln som en tillfällig packsadel i en extraordinär situation samt sparar vikt. För att spara ytterligare kilon används  oklädda stigbyglar av ångböjt trä och minimala skirts och fenders.  Totalvikten av en sadel bestäms till största delen av den mängd läder som används och vikten av stigbyglarna. En modern westernsadel väger ungefär 16 – 25 kilo, varav bommen cirka 4 kilo, stigbyglar och beslag cirka 2 kilo, resten av vikten är läder. Det mesta av lädret fyller dock bara ett kosmetiskt syfte, att skapa ytor och linjer för dekoration och en fröjd för ögat, med andra ord ” död vikt ”, som känns onödig att släpa runt .  De ”vitala” delarna” på en sadel  är bom, en sits, rigging med sadelgjord och stigläder med stigbyglar

Material

1 st slick fork sadelträ (Bild 1, se nästa sida)  2 st oklädda trästigbyglar, 1 par stigläderbeslag, 1 par runda mässingringar, 1/2 kossa läder, 1 fårskinn,  diverse nit,  skruv, ringar, spik o beslag

Skirts

Skirtens uppgift är att vara underlag för fårskinnet, som i sin tur skall skapa friktion för att hålla filt/pad på plats. Skirten, oavsett form och storlek , har aldrig inverkan på viktfördelningen på hästryggen, vilket är en vida spridd villfarelse !

Skirten skär jag ut av läder, obetydligt större än sadelns blad. Fårskinn (vegetabilgarvat ska det vara , aldrig kromgarvat) limmas och sys fast på undersidan av skirten. (Bild 2)

Skirten ska sedan monteras på sadelns undersida.

Klä in fronten (gullet + fork) och horn i läder. Detta är en ren kosmetisk åtgärd som saknar funktion. (Bild 3, 4, 5)

Undersidan (the gullet), kläs in först, därefter hornet och sist översidan av bommen (the fork).

Installera sits

För att spara vikt används här en så kallad half seat, där sitsen framtill slutar i höjd med stiglädrens bakre kant. Först installeras en så kallad grundsits bestående av en bit råhud som spänns över öppningen mellan bladen och spikas fast. Därefter limmas skikt av läder över detta som jag sedan formar med kniv och slippapper efterhand de limmas på plats, och formges så att en bekväm sits erhålls. Grundsitsens form och utförande bestämmer om sadeln blir ridbar eller ”a pain in the ass”. (Här fuskar sadelfabrikanterna oerhört, i synnerhet på de sadlar som har stoppad sits där grundsitsen brukar bestå av endast en påspikad plåt) ”Det ögat inte ser, det gråter det inte åt”. (Vissa sadelfabrikat tillverkas helt och hållet av  intagna ”sadelmakare” på amerikansk fängelser) På kanten av bakvalvet har jag monterat råhud som ett extra skydd mot slitage.

När grundsitsen är provsutten och godkänd  skärs själva sitslädret till och limmas ner på plats och fästs med dekorationsspik av mässing ( Bild 6)

Rigging

Här väljs en så kallad Mexikansk rigging, som på bilden av Texas sadeln, en enkel och stark konstruktion. Den består av två läderremmar som på varsin sida runt framvalvet nitas till varsin riggingring. Dessa ansluts med två läderremmar till bladen bakom sitsen. dessa remmar stabiliserar riggingen i längdled. (Bild 7)

Stigläder och fenders

Stigläder skärs ut ur det starka ryggpartiet på kohuden, 2 1/2” breda till denna sadel. Dessa kan även göras smalare, men kan då vara svåra att anpassa till stigbyglarna. Fendrarna som jag valt att designa i gammal mexikansk stil nitas fast på stiglädren , likaså beslagen för justering av längden på lädren. Stiglädren monteras sedan med ”twist”, vridna ett halvt varv så att stigbyglarna hänger rätt redan från första dagen, utan några ytterligare åtgärder. Detta gör att man slipper sitta och kämpa emot stigläder som vill vrida sig tillbaka, och man slipper smärtor i benen. För att hålla 1800 – talsstilen har jag använt custom made ” Dog house” stigbyglar, 10 cm breda för att inte punktbelasta fötterna, skönt på den långa färden. Tapaderos på stigbyglarna är en fördel både sommar och vinter till skydd mot väta och kyla, gärna fodrade med fårskinn.

Montering

Nu monteras skirts på bommen.  Därefter skruvas  fyra mässingringar fast, två fram och två bak. I mässingringarna fästs sadelremmarna med en enkel knop. Den vänstra främre ringen är lite större än de andra, här fästs grimskaftet under ridning. Sadelremmarna kan nu lätt ersättas om de skulle gå av, eller lätt tas loss om de skulle behövas till exempel till en reparation eller kanske som reservtygel.  En rem för lasson/picketlinerepet fästs till höger om hornet. Stiglädren och stigbyglar monteras och längden justeras. Slutligen monteras en latigorem eller två, alternativt en off billet och slutligen en sadelgjord. (Bild  8, 9, 10)

Sadeln oljas två gånger med Neatsfoot olja och är nu klar att ridas mot solnedgången.

Sadeln väger komplett med sadelgjord exakt 10 kilo.