Säkerhet: basutrustning för din häst (del 2)

LR 6/2009
Text: Mia Kristoffersson

[private]

Det finns ett par saker man bör tänka på när man bestämmer sig för vilken basutrustning man ska införskaffa till sin häst. Det ska vara hållbart, lätt att underhålla, passformen ska vara bra och att man har rätt utrustning för rätt ändamål. Grimman som oftast är det absolut första man klär på sin häst bör vara utformad så att den inte skaver eller bränner, men ändå vara hållbar så att den inte brister så fort hästen bestämmer sig för att vara på annan plats än där du tänkt.
Lädergrimma är bra på många vis, men kräver en del underhåll och den brister på gott och ont om hästen vill komma loss. En fodrad nylongrimma är en vettig kombination av styrka, underhållsfrihet och antiskav. Det lönar sig definitivt både i livslängd och passform att lägga på några tior för att få en välsittande  bra grimma. Den tillsammans med grimskaftet är förmodligen det man använder allra mest till sin häst.
Grimskaftet är en annan viktig komponent. Alltför ofta syns billiga tunna löstvinnade bomullsgrimskaft. Dessa håller varken emot hästens kraft eller väder och vind. Både hakar och material bör vara utformat och anpassat efter hästens storlek och styrka men också i ett material som inte ger dig själv svedda handflator om något skulle inträffa. Hårdtvinnad bomull med en rejäl hake, typ bullsnap eller en splitsad ögla är att rekommendera. Den splitsade öglan fungerar i synnerhet bra i kombination med repgrimman när hästen till exempel ska markarbetas. Då behövs ett lite längre rep men hur långt och tungt det ska vara det är en smaksak. Till vardagsbruk fungerar 2,5-3 meter mer än väl.
Repgrimman i sig bör vara utformad utifrån hästens förutsättningar, ju tunnare polyrep desto skarpare grimma. Är man ovan att använda repgrimma kan man med fördel hålla sig runt minst 8 millimeter. Det finns ännu mildare varianter med en läderklädd eller rundflätad nosdel, som är jättebra till känsliga unghästar exempelvis. Repgrimman bör inte användas för transport eller uppbindning överlag. Om hästen blir skrämd och får panik så kan den snabbt skära in och orsaka skador eftersom den inte ger efter. Av samma skäl bör man även plocka av den vanliga grimman när hästen går i hage, särskilt om man har mycket träd eller buskar den kan tänkas fastna i. Många hästar är dessutom känsliga för metallen särskilt i kombination med sol, vilket gör att det kan bli tråkiga eksem och sår. Men ingen regel utan undantag – har du rymningsbenägen häst så ta inte av grimman!

Uppbindning

När det kommer till att transportera eller binda upp sin häst är det egentligen inte så komplicerat, det viktiga är att man ser till att bindringarna sitter lite högre än hästens huvud och att det man skruvar upp bindringarna i, är stadigt och står emot om hästen skulle dra eller kasta sig. För säkerhetsskull kan man sätta panikhakar i ena änden, så att det är enkelt att knäppa loss hästen om olyckan skulle vara framme. Det går alldeles utmärkt att använda sig av så kallade säkerhetsknutar om man föredrar det. Det i sig innebär att om man drar i den löshängande tampen så lossas knuten av sig själv. I transporten gäller liknande tankegångar, dock är panikhake på väggsidan att föredra framför säkerhetsknut. Säkerhetsknuten riskerar att lösa upp sig om hästen rör huvudet mycket under färden. Sätter man panikhaken i hästens grimma istället för i väggfästet riskerar även denna att öppna sig om hästen skulle råka trycka på exakt rätt ställe. När det gäller transport kan man tänka på några småsaker; bind inte hästen för löst så att den kan trassla in sig på något sätt. Har du hönät, sätt det så högt att hästen inte på några villkors vis kan få in ett ben och använd ett nät av bomull som inte skär in på något sätt om hästen ändå skulle lyckas fastna. En kniv är ett absolut måste att ha med sig just på grund av att man kan hamna i en situation där hästen måste lossas snabbt från sin uppbindning.
Är det en häst som är ovan att resa eller lätt blir trött av att åka, unghäst eller en gammal häst, kan det vara vettigt att sätta på transportskydd på benen ifall dom gör feltramp när dom parerar. Se till att hästen är van vid transportskydden innan den ska transporteras. Hästar som inte är vana att ha benskydd eller liknande kan ofta stå och lyfta och försöka ”slänga” av sig dessa, vilket i sig kan utgöra en risk vid transport.

Ridutsyrsel för hästen

När man kommer till sadel och träns är det både fråga om smaksak, ändamål, utbildningsnivå på hästen och kunskapsnivå hos ryttaren. Men gemensamt för alla dessa aspekter är att välja en sadel som först och främst sitter bra på hästen. En för trång eller för stor sadel kan skapa irritation och smärta hos hästen vilket gör att den till och med kan bli arg och försöka bocka av det ”onda”. I andra hand ska den såklart passa både dig och ditt användningsområde. Satsa på en lite bättre sadel, både passform och livslängd ökar avsevärt när man kommer över 15.000 nytt och 7000-8000 begagnat. Det är mycket pengar, men kostnaderna för veterinärvård på grund av en dåligt passande sadel, överstiger detta snabbt och kan dessutom ta lång tid att definiera och behandla. Var noga med att  regelbundet kolla över så att alla delar på sadeln sitter fast och är hela. Smörj din sadel noga med jämna mellanrum.
Känsliga delar är både sadelgjord och infästningar till denna. Både tie strap och off billet är rena slitagedelar på en sadel och bör bytas lite då och då för att undvika obehagliga överraskningar. Har man en sadel med ”in skirt”-riggning, det vill säga där d-ringen sitter infälld i lädret på sadeln bör man vara lite extra uppmärksam, när sadeln börjar få några år på nacken. Denna konstruktion är lite känsligare för påfrestningar än sadlar med utanpåliggande d-ringar, vilka har en lite stadigare infästning runt hela bommen. Belastningen på d-ringarna är jättestor och dom är vitala för att sadeln ska sitta fast ordentligt. Glöm inte padden, en bra dämpande pad som inte glider och gärna andas lite är det bästa du kan ge din hästs rygg. För att padden ska hålla sig fräsch och behålla sina egenskaper är rengöring då och då ett måste.
Rider man på tur, långt ifrån civilisationen är det väldigt vettigt att ha med sig lite reservdelar i form av läderremmar, kanske en extra tie strap och eventuellt några chicago-skruvar. Dessa sitter i väldigt många träns och har en tendens att gänga upp sig själva när man minst anar det. Ett bra vardagsträns bör vara utformat  så att man inte riskerar att få tränset i handen ute i skogen om man av någon anledning behöver ta tag i sin häst. Ett träns med käkrem är därför att rekommendera. Enöras eller med pannband är smaksak, men rejält och gärna i ett överfettat läder ett så kallat harness-läder brukar ge en lång livslängd och ett träns du kan lita på även vid stora påfrestningar.
Detsamma gäller tyglar. Det finns en hel del billiga alternativ idag, både när det gäller träns och tyglar. Vissa av dom kan fungera okej, men andra är rent förkastliga och är tillverkade av pressat spaltläder, som ger en torr pappersliknande känsla och kvalitet.
När vi kommer in på bett så är detta betydligt mer än en fråga om säkerhet, men ett bett anpassat för kunskapsnivå och hästens mun är bra tumregler. För tjocka bett trycker ofta i hästens mjukdelar varför okänslighet i munnen ofta uppstår. Är du osäker på vad för sorts bett du ska ha, ta hjälp av en kunnig person eller en tränare som känner både dig och hästen.
Summan av kardemumman när det gäller din hästs utrustning är i princip samma tänkande överlag, bra passfrom, bra baskvalitet, rätt sorts utrustning för rätt ändamål och regelbundet underhåll och kontroll. Sköter man om hästens utrustning kan den räcka i många år och till och med överleva flera generationer av hästar i ditt stall.

[/private]