Sandbacka Western bytte inriktning från kor till hästar

– Jag har aldrig gått i någon klassisk inriktad ridskola utan lärt mig genom att vara frågvis och envist provat mig fram med hästarna.

LR 7/2008
Text och foto: Mia Spange

[private]

Bland djupa tallskogar och silvergruvor mitt i Dalarna ligger Långshyttan. omringat av små byar med faluröda stugor. En liten bit utanför samhället ligger gården Sandbacka western som ägs av Anders och Marianne Westlund. På Sandbacka finns ett tjugotal hästar av varierande raser men mest quarterhästar. Idag är Sandbacka ett litet familjeföretag med inriktning på western. Ett väl fungerande utbildningscenter med stall och ridhus där det anordnas clinics och där det tränas unghästar. På sommarhalvåret kommer även många turister för att boka in sig på en turridning med westerntränade turhästar.

Från kor till hästar

Det är söndag vid middagstid när jag kommer fram till Sandbacka det är alldeles tyst och lugnt runtomkring mig när jag kliver ur bilen. Det enda som hörs är vinden som får löven att spela i trädkronorna. Jag vet inte riktigt åt vilket håll jag skall gå för jag har aldrig varit på Sandbacka tidigare. Men jag går mot stallet där borde det finnas någon som kan visa mig rätt tänker jag och kliver in i ett gammalt väl använt stall.  Där är ljudnivån något högre för det pågår full aktivitet med att förbereda hästarna för dagens tur.  Jag förstår ganska snart vem som är Anders som jag talat med tidigare under dagen i telefon. En man i sina bästa år som det så fint brukar heta med en lugn och behaglig röst som talar klingande dalmål.  Anders visar mig genom en liten allé ner till boningshuset. Ett gammalt charmigt hus från 1910. Han berättar att han är tredje generationen som bor på gården. Från början var det en bondgård med mjölkkor och några brukshästar. Men när den verksamheten blev mindre lönsam och gården stod i behov av större investeringar så bestämde sig Anders för att satsa mer på hästarna i stället. Det började med en liten uppfödning av quarterhästar och ett uthyrnings-/inackorderings stall på gården och det byggdes ett ridhus som senare utvecklades till ett utbildningscentrum.
Att det blev western föll sig naturligt. Anders säger att han inte kan något annat.
– Jag har aldrig gått i någon klassisk inriktad ridskola utan lärt mig genom att vara frågvis och envist provat mig fram med hästarna. Visst har jag ett hum om den engelska skolan, fortsätter Anders, men jag skulle nog vara ganska såld om dom satte mig på en dressyrhäst.
– Jag har fått lära mig genom att hänga med på olika träningar och clinics, tjatat på folk som kan lite mer, frågat och bett om hjälp.
Anders är uppvuxen med brukshästar och har i stort sett sysslat med djur och hästar i hela sitt liv. På kvällar och helger ordnas westernkurser  och clincs på Sandbacka. En del av kurserna håller Anders i själv och ibland kommer inhyrda föredragshållare som Tommy Bäcklund och Mia Ekström.
–Anders är lugnet själv men väldigt envis och pedagogisk, säger svärdottern Mia som slagit följe med oss ner till fikabordet på verandan där vi sitter och njuter till doften av nybryggt kaffe och hembakade muffins.
Hon berättar att det inte är annonserat någonstans att Anders sysslar med problemhästar också, ändå hör många av sig efter att dom hört talas om Anders ryktesvägen. Folk lämnar inte bara hit hästar, utan man får komma hit och lära sig tillsammans med hästen.
– Det är lätt hänt annars att man kommer in i gamla banor så fort hästen kommer hem igen. Det är hela ekipaget Anders tar sig an, berättar Mia.
–Det har blivit mycket travhästar som inte funkar på sista tiden, fyller Anders i, som ägarna vill att man skall hålla på med horsemanship och gymnastik på.
–Det fattas mycket sånt hos travfolk. En del förstår inte att en häst måste röra sig på något annat sätt än genom att springa.

Förstå hästens språk

Vi har en fantastisk ridutbildning i landet, den är oslagbar, tycker Anders.
–Vi lär upp folk precis hur dom skall rida men hästkunskapen i Sverige är tyvärr helt horribel. Visst förstår folk hur man skall räkna foderstater men det är väldigt få som kan tänka som en häst och förstå vad dom menar med sitt språk. En häst är snällare än en hund. Förstår du hästen och talar samma språk då brukar det aldrig vara problem med hästar alls. Vi tänker som människor och hästar tänker som hästar. Vi kan aldrig få en häst att tänka som en människa, berättar Anders.
–Ska vi ha en chans med hästen så måste vi tänka som han, vi måste leva i hans värld. Hästarna behöver egentligen inte oss, vad ska hästarna med människorna till? Jädra besvär bara ler Anders.
–Det är vi människor som vill ha hästarna.
Anders har tidigare tävlat men tycker att med ökande prispengar har nöjet ersatts med prestige och hårdare krav på hästar.
–Jag tävlade trail och western ridning det var jätteroligt. Men med prispengarna så förändrades hela bilden, det blev samma prestationskrav som inom travsporten. Det är hästarna som får sitta mellan med ensidig träning i bara tävlingsmoment. Så tävlar man hela somrarna och varje gång du kommer tvåa så blir du hur sur och besviken som helst. Kul att vara häst då?
– Det är alldeles för höga krav på hästarna i alldeles för tidig ålder. Jag är inte så förtjust i det, har sett alldeles för många ledsna hästar och besvikna ryttare. Det mår inte hästarna bra av. Jag har sett för mycket för att tycka om det.

Vildhästflock lockar

När jag frågar Anders vad han har för visioner och framtidsplaner så handlar det inte om pengar och framgång utan hans visioner handlar om hästarna.
– Jag är väldigt intresserad av horsemanship från grunden berättar Anders. Framför allt hur man tar hand om vildhästar. Fungerar det även på tamhästar? Jag har en vision om att få en flock hästar där både hingst, föl och ston går tillsammans året runt utan att ta man tar in dom och att hästarna får sköta sig själva. Bara ta hand om fölen när dom inte får vara med i flocken längre. Tänk att få det att fungera med att hingstarna ska sköta det med betäckning och skydd för fölen utan att ställa till bråk. Vi tänkte på det tidigare men hingsten vi hade klarade inte av det för han hade samlingsberoende. Han skulle alltid ha stona samlade hela tiden dom fick inte röra sig ur fläcken, stona fick knappt äta.
– Normalt är att ett gammalt sto sköter den biten och hingsten sköter betäckning och skyddet om flocken. Ett stort fel idag när vi väljer hingstar är att vi tittar på hur dom ser ut, ridbarhet och så vidare men vi tittar inte på om den här hingsten skulle ha haft en chans i en vild flock. Det är bara dom hingstar som verkligen kan sköta en flock som har en chans att ta en. Det är det naturliga urvalet. Det vore roligt att få se hur det fungerar. Jag vet hur det fungerar i teorin fortsätter Anders men jag har inte fått bekräftelse på det själv, fått se det med egna ögon.
– Vi människor sätter hästarna i var sin fålla och den där hingststackarn får stå i en brännässelfålla någonstans bara för att vi inte har lyckats klara det där. Hästar tycker om att gå på stora områden så vi är väldigt noga med att hålla hästarna på stora beten. Där får dom gå sommar som vinter, vi tar inte hem dom i små rasthagar utan hästarna får gå ute så mycket som möjligt.
Jag inser att hästarna är klara för dagens tur och att jag inte bör låta dem vänta allt för länge så jag avslutar med att fråga lite om till vilka platser i närheten de brukar rida. Det visar sig att Sandbacka är placerat mitt i Husbyringen som är landets första ekomuseum.
– Man kan ta sig med häst till flera historiskt intressanta platser och till natursköna vyer och längs med vägen finns flera rasthagar och möjlighet till övernattning. Ett populärt mål är älgparken i Långshyttan, avslutar Anders.
[/private]