Söderkvists toppar svensk quarteravel

Med hingstarna Crimson Catalyst och Gators Dirty Larry har paret Söderkvist skrivit in sig i svensk quarteravels historia.

NR 1/2009
Text: Åsa Wikberg  Foto: Lena Holmgren

[private]

Två hingstar har under det senaste decenniet toppat svensk quarteravel genom sina egna meriter och inte minst sina avkommors meriter. Det är hingstar som matchats fram av Eliza och Kjell Söderkvist – Crimson Catalyst och Gators Dirty Larry. Gårdens avkommor har skrivit in sig i den svenska avelsboken som några av de mest framgångsrika inom rasen.
Eliza är ett välkänt namn ute på landets tävlingsbanor och även i europeiska sammanhang. Men vad kanske inte alla vet är att även maken Kjell har en gedigen meritlista i bagaget.
Men framgångssagan började redan på 70-talet på Gotland. Eliza är en av de många framstående westernryttare som är sprungna ur den gotländska myllan.
–Jag började rida när jag var fem år och började rida western 1979 i samband med att Gotlandsklubben startade. Min mamma och jag var med på det första årsmötet och tyckte att det verkade jättekul med westernridning. Vi hade det första SM:et på Gotland 1983. Det var en upplevelse och vi band upp hästarna i träden under natten för det fanns inga boxar och så sov man i tält. Jag kommer ihåg att både Peter Ljungberg och Fredrik Thomson (framgångsrika reiningtränare, reds, anm.) började vara med på den tiden.
–På vintrarna tränade mamma och jag för hopptränaren, Sylve Söderstrand. Han fick mig att förstå hur man fick en häst i form. Han hade alltid intelligenta frågor som vi aldrig kunde svara på typ; ”har din häst framåtbjudning nu” och ”vilken är innerskänkeln”, saker man inte hade tänkt på innan. Han öppnade en ny dörr för mig, berättar Eliza.
Vid tillfället hade Eliza en korsningsponny som hon ridit in själv, men han blev för hög för att tävlas i ponnyhoppningsklasser, varför westernridningen tog alltmer intresse.
I början av 1980-talet fick Eliza tillfälle att vara med på det första Europeiska Mästerskapet för All Breeds i Tyskland.
– Therese Holmström från Skara och jag skulle representera ”youth”. Krister Nilsson och Staffan Ljunggren var också med. Men så blev min häst halt så jag fick åka utan honom. Där i Tyskland fick jag för första gången se en quarterhäst och jag kommer ihåg hur imponerad jag blev av de stora bakdels- och halsmusklerna hästen hade.
Eliza började så småningom tävla med quarter, den första var en vallack som hon köpt som 1-åring.
–Jag köpte honom 1990, då fanns det inte så mycket quarterhästar att välja på i landet och den hästen red jag in själv.

Crimson Catalyst

1998 köpte paret Söderkvist in den första hingsten till gården, Crimson Catalyst. Redan innan hade man två reiningston, men eftersom tillgången till bra quarterhingstar i Sverige var begränsad så beslöt man att satsa på en egen hingst.
–Vi var runt på ungefär tio olika rancher i USA för att kolla på hingstar. Vi ville ha någon som hade world champion antingen på mammas eller pappas sida och som var korrekt och snygg att se på. Den skulle vara snäll att hantera eftersom det var vår första hingst och vi ville själva kunna rida den.
–Crimson Catalyst stod hos Scott McCutcheon och vi tyckte om honom direkt vi såg honom. Vi åkte runt till fler ställen, men han var med i bilden hela tiden så vi åkte tillbaka och provred honom.
För att vara säkra på att det var en riktigt bra häst man tänkte köpa,  undrade paret om tränaren Scott Mc Cutcheon var villig att ha kvar hingsten i träning gratis fram till Derbyt och tävla honom där.
–Om han vann pengar skulle Scott få behålla dem – och det gick han med på. Då förstod vi att han verkligen trodde på hingsten.
Crimson stod kvar i USA för träning och tävling innan han kom till Sverige. Eliza tävlade sedan hingsten en säsong innan det var dags för Europa­mästerskapen i reining 1999.
–Fredrik Thomson skulle komma hem från USA för att tävla sin familjs hingst på Quarter EM. Då passade vi på att fråga honom om han kunde tänka sig att även rida Crimson där.
–Crimson skulle gå juniorreining på en hand och det var inte så lätt för Fredrik som bara hade fyra dagar på sig  att rida honom innan första start. När de hade lärt känna varandra så tog de sig genom till  final. Det var många svenskar där som jublade och viftade med flaggor när Fredrik och Crimson tog hem segern, berättar Eliza och ler glatt vid minnet.
Sedan fortsatte ett framgångsrikt tävlande på Crimson. Kjell tog över och red honom flera säsonger.
–Sista åren var vi nere på Tyska Mästerskapet och där var de tvåa två år i rad. Crimson är en väldigt stark häst med fina stoppar, men efter att vi började använda honom mer i aveln fick vi avstå alltmer från tävlingar. Det var också en tanke att sluta när man var på topp med hingsten.
– För att hålla kroppen i trim och få något nytt att tänka på än bara reining fick han sedan åka till Styrbjörn Persson och träna lite cutting, en gren som han egentligen var avlad för, berättar Eliza vidare.
Förra säsongen flyttade Crimson till en annan veteran i hästbranschen, Jan-Erik Westerberg i Skåne.
– Till en början var det ett svårt beslut, men så kände vi att det kunde vara bra för honom att byta avelsstation. Han har presterat så bra både med ridningen och aveln. Nu kan han sprida sina gener vidare på en annan plats i Sverige, förklarar Eliza beslutet.

Två ston från början

Paret Söderkvist hade tidigare importerat två fina Quarterston från USA, Missin The Blues och Cutter Cajun Queen.
–Kjell hade sedan tidigare ett paintsto med halter och western pleasureinriktning. Hon passade inte speciellt bra för reining, som han var mest intresserad av. Därför inköptes Cutter Cajun Queen till Kjell.
–Missin The Blues blev min nästa häst och hon var den som gjorde att jag tog mig vidare i min utveckling som ryttare. Vi red dem några säsonger och de var faktiskt de två första ston som blev AQHA Champions i Sverige. De blev det på samma tävling och samma dag.
Så gick de in i aveln med Crimson som betäckare. Men Cutter Cajun Queen var nog inte ämnad att bli mamma, berättar Eliza.
– De första två fölungarna dog, den ena hittade vi i boxen och den andra höll på att kosta hennes liv, då den låg felvänd och var död. Den tredje kom för tidigt och när min mamma hittade den såg den livlös ut. Men han piggnade till och det var den häst som såg bäst ut i kullen vi hade det året.
Paret ville testa om den nya unghästen, Rootn Tootn Catalyst, verkligen var så bra som man hoppades på. När han närmade sig tvåårsstrecket skickades han till USA och Nedpoint QHs tränare Fredrik Thomson.
– Han tränade hästen fram till det var dags att börja tävla och sedan hade de en framgångsrik tid. De vann Missouri Futurityt och var även i final på South West Futurityt.
Efter det fick Rootn komma hem och har sedan dess tävlats med stora framgångar av Eliza.

Fyra på EM 2008 i Non Pro

På Nedpoint hade paret Söderkvist sett ett litet föl vid namn Mister Sure Whiz. Tre år senare köpte paret in sig som delägare i hingsten.
–Efter en tid ville Fredrik sälja sin halva del och hästen blev vår till 100%.
Mister Sure Whiz är en välstammad hingst. Han är efter superhingsten Topsail Whiz, vars avkommor tjänat över fyra miljoner dollar. Han är helbror med Worldshow-vinnaren Remin Whiz, som Fredrik Thomson är uppfödare av.
–Jag åkte över till USA för att tävla Mister Sure Whiz på Red Bud Spectacular och försöka kvala honom till world show det året. Det gick rätt bra på tävlingen och vi blev bästa meeting-ekipage i amateur reining, men poängen räckte inte till för att kvala till world show. Han fick då komma hem till Sverige och vi kunde börja lära känna varandra på riktigt, berättar Eliza.
Redan första säsongen fick ekipaget fina placeringar och under 2008 så tog man bland annat en 4:e plats på Non Pro i EM.
–Det finns mycket mer i den här hästen än vad jag har plockat fram, det är en otroligt atletisk häst. Mister Sure Whiz blir lite förolämpad om man är för hård på honom, då blir han bekymrad och börjar  tugga på bettet eller gnissla tänder. Man får vara väldigt mjuk med honom, då är han förnöjd.

Farträdd

Jag har lite problem med mig själv vad gäller reining, berättar Eliza. Det är så att jag är inte så förtjust i fart. Jag måste jobba mer med det, och känna mer trygghet i farten. Mister Sure Whiz tar långa kliv, han sträcker liksom ut sig och det går väldigt fort då han tar sådana enorma kliv inför en stopp. Till en början tänkte jag ”hjälp går det att stoppa det här”, men nu börjar jag förstå att det fungerar – det gäller bara att lita på det.
Elizas personliga mål med tävling är att hitta den perfekta ritten.
–Det värderar jag högre än att vinna en klass, för jag är ute efter känslan tillsammans med hästen när man gör en bra ritt. Kjell pushar mig dock för att jag ska fokusera och sätta mål med ridningen. Han håller även reda på klasserna, vilket jag behöver för jag är nog lite väl avkopplad ibland, avslöjar Eliza som trots sin avslappnade inställning är en av Sveriges mest kompetenta non proryttare.

Gators Dirty Larry

Men det är inte bara på reiningarenan paret setts tävla. Eliza har även tävlat mycket framgångsrikt i bland annat pleasure och hunterklasser – förutom alla halterklasser man kammat hem prisrosetter i.
–På tyska mästerskapet 1996 såg vi en hingstchampion, Gator Clear Round, som var hur snygg som helst. Vi ville ha tag på en hingst som passade vårt paintsto. Den hingsten var tyvärr inte till salu men ägaren, Hubertus Jagfeldt, sa att vi kunde återkomma året därpå och se om de fått någon hingstföl. Sommaren därpå åkte vi för att se på fölen. De hade ett hingstföl, Gators Dirty Larry, som såg fin ut och var lätt i modellen. Han rörde sig bra med en trevlig galopp.
Han hade inte fått någon bra start i livet, berättar Eliza. När han skulle förlösas satt han fast, kanske för länge tror Eliza som misstänker att hingsten kanske fått syrebrist vid förlossningen.
–De fick göra hjärt- och lungräddning på honom vid förlossningen. Jag hade väldigt goda förhoppningar om den där hästen för han rörde sig så fantastiskt bra. När han var två år och vi var med på EM  fick vi höra att han faktiskt såg bättre ut än sin helbror, det kändes roligt.

Otursförföljd

Men året därpå när ekipaget var på väg till EM, skadade sig Gators Dirty Larry olyckligt i transporten.
–Han undersöktes på plats och fick stå stilla en hel vecka med smärtlindrande medel. När vi kom hem tog vi honom till Skara Djursjukhus där de konstaterade att det var en fraktur på hasleden och det var nog lika bra att ta bort honom.
– Men vi fick en frist för att se om han skulle kunna repa sig och som av ett under gjorde han faktiskt det. Fast det tog lång tid.
Men trots att ekipaget fick en ny chans att visa vad man gick för så satte Gators Dirty Larrys ständiga otur käppar i hjulet. Vid ett flertal tillfällen skadade han sig själv och fick genomgå operationer. Spiken i kistan för tävlingskarriären var en halkolycka i hagen som resulterade i en stor senskada.
– Tävlingskarriären fick ett snabbt slut, han har fått lära sig leva med skadan och fortsätter verka i aveln. Fast man skulle ju vilja ta loss benet och sätta på ett nytt åt honom, säger Eliza. Men hon tröstar sig med att trots att Gators Dirty Larry inte hann utveckla sin fulla potensial, så hann de i alla fall med att visa sig ett tag på tävlingsbanan med fina meriter.
–Han syntes väldigt väl i mängden, han var väldigt mjuk och elastisk, han rörde sig helt underbart och hade stort flyt i stegen. Man kände sig som en drottning när man red honom.
–Han har haft väldigt bra tävlingsresultat på sina avkommor. Han har 26 registrerade quarteravkommor varav 19 redan har varit ute och sedan har vi avkommor med goda resultat på paintsidan också.
Gators Dirty Larry är dubbelregistrerad och lämnar både quarter- och paintavkommor. Han har dessutom både quarter och paintavkommor som är Europamästare.
Genom sina avkommor har även Crimson Catalyst utmärkt sig som Sire till vinnare av SRHAs Sire & Damprogram.
Paret Söderkvist som under flera år varit på toppen av quarteravel i Sverige har nu valt att dra ned på verksamheten och har sålt av alla avelsston.
–Vi har försökt att göra så gott vi kunnat med att ta in nytt blod till Sverige och kanske bidra med en och annan bra häst. Vi känner att vi vill gå tillbaka till hobbynivån och tävlingsbiten istället för aveln, förklarar Eliza som vi lär få se mer av på tävlins­arenan denna säsong.

Info:www.soderkvistquarterhorses.com

[/private]