Thomsson rotad i USA

LuckyRider har besökt en av Sveriges mest kända westernryttare – reiningtränaren Fredrik Thomsson. Efter gymnasiet åkte han till USA för att förkovra sig inom sporten. Det är nu 23 år sedan och hemma i Sverige har han bara varit på kortare besök sedan dess. Livet, karriären, hemmet är nu i Pilot Point, Texas.

Text och foto: Åsa Wikberg

Fredrik Thomsson är för många skandinaver – och amerikaner – inom westernridning i allmänhet och reining i synnerhet ett välkänt namn. Fredrik har i nu mer än tjugo år haft sin hemvist i USA och där rönt stora framgångar som tränare och på tävlingsarenorna. Men det hela började faktiskt hemma på Gotland. Familjen Thomsson var bland de första i Sverige att importera quarterhästar. Tävlingspremiären för Fredrik skedde dock på ett gotlandsruss. Han red som ung även riddarspel på medeltidsveckan på Gotland. Familjens intresse och kontakter ledde honom in på det som skulle bli den framtida karriären – reining.
– På ryttar-VM i Stockholm 1990 visade vi quarterhästar och där träffade vi Lyle Jackson från Jomm Ranch i Tyskland. Det ledde till att jag fick möjlighet att åka dit och arbeta på skolloven. Jag fick möjlighet att rida verkligt bra hästar och fick inblick i vad westernridningen kunde ge i framtiden, berättar Fredrik.
Hos Bob Loomis
I Sverige var allt fortfarande i sin linda, men i Tyskland hade det börjat växa fram en industri.
– I Tyskland fick jag kontakt med Bob Loomis som var absolut störst inom reining då. Han hade vunnit NRHA Futurityt sex gånger och åtta världsmästerskap. Jag köpte hans bok redan -91 och hade alltid haft den på nattduksbordet.
Fredrik åkte 1993 till USA för några månaders praktik. Föga anade han då att det skulle ta sex år innan han kom hem till Sverige igen.
– Jag tog ledigt sista veckan i gymnasiet och hoppade på planet till USA. Bob Loomis var i Brasilien när jag kom dit och killen som var förman frågade mig hur bra jag var på att rida.
– Jag är väldigt bra, sa jag självsäkert och han tilldelade mig några hästar att rida, kollade på och sa sedan att ”Bob gillar när vi rider 2-åringarna mycket i hagen bland longhornen”. Japp sa jag, sadlade hästarna, red lite på ridbanan och red sedan ute i hagen och galopperade runt där med longhornen. När Bob kom tillbaka en vecka senare vinkade han mig till sig i hagen och sade sedan att ”I need a kid like you, vill du vara kvar och jobba?”
– Självklart ville jag det. Jag var kvar sex månader sen tog visumet slut. Men killarna på ranchen tyckte att varför ska du ha visum, det var ju massvis med mexikanare där utan visum. Mitt gick ut 26 september och NRHA futurityt började den 28 och att åka hem innan fanns inte på kartan. Så jag stannade kvar, skrattar Fredrik vid minnet, nu många år efteråt.

Vann EM
– Jag blev kvar i sex år innan jag åkte hem och då hade jag också ordnat så att jag skulle få komma tillbaka.
Familjen hemma på Gotland hade då köpt en Top Sail Whiz hingst hos Loomis som blev tränad i Tyskland.
– Lyle Jackson tyckte att jag skulle komma hem och tävla hästen på EM 1999. Då hörde Kjell Söderkvist av sig och bad mig även tävla deras hingst Crimson Catalyst. Det gick riktigt bra och ekipaget vann Reining Open i Kreutz.
– Jag lärde mig otroligt mycket under åren hos Bob Loomis, inte bara att träna hästar utan även att sälja och köpa.
EM-guldet ledde till förfrågningar från flera olika rancher om att få dit Fredrik som tränare och han valde Nedpoint Quarterhorses i Oklahoma, en ranch han blev kvar på i hela tolv år som chefstränare.
Ranch i Pilot Point
Sedan ett par år är han sin egen, först hyrde han in sig hos Pete Kyle och drev sin verksamhet och när LuckyRider kommer på besök har Thomsson just flyttat in på en vacker ranch i reiningmeccat Pilot Point, Texas, en ranch som han äger tillsammans med veterinär Per Spångfors och Dave och Stacy Sehl. De har tillsammans bildat ett bolag och man har stora planer på hur träningsanläggningen skall utvecklas, med nytt ridhus samt i framtiden kanske även veterinärklinik med mera.
–Per Spångfors har varit ett stort stöd generellt och inte minst på veterinär sidan då jag har lärt mig otroligt mycket av honom. Det har varit väldigt kul att jobba med honom, berättar Fredrik.
– Pilot Point är verkligen horse country, inom femton minuter kan jag se på hundra hästar, samtidigt när man ska sälja hästar är det samma sak – man har massor med kunder i närheten. Det är även nära till Dallas och flygplatsen. Fortfarande på landet men nära storstaden, helt perfekt läge och en dröm som gått i uppfyllelse, berättar Fredrik.
Sist Fr
edrik tävlade i Sverige var 2004, det var på FEI i Falsterbo och sedan på Grevagården.
– Jag har ändå följt med hyfsat bra vad som hänt hemma eftersom jag sålt mycket hästar till Sverige. Under flera år hade jag även flera clinics per år på Long Valley ranch.
Totalt tror Fredrik att han kanske sålt ett femtiotal hästar till Sverige under årens lopp. Mycket tävlingshästar varav många syns ute på tävlingar, men en del försvinner också från arenorna.
– Quarterhästen är så smart och lugn i psyket att de kan lista ut hur den kan prestera mindre. Är inte ryttaren med hela tiden så lägger den av. Då får man ta hjälp av en tränare som fixar problemet eller lär ut hur man ska fixa problemet.
Ett problem för utvecklingen av reiningen i Sverige, anser Fredrik, är att kundunderlaget är mindre än i USA.
– Sedan jag kom till USA så har jag tränat i genomsnitt tjugo nya unghästar per år. Så under 23 år har jag tränat upp tjugo nya unghästar per år. Det blir totalt närmare femhundra unghästar, vilket gör att man fått en viss erfarenhet vad som fungerar och vad som inte fungerar. I Sverige finns det inte lika många kunder som har ekonomi att köpa en bra häst och sedan sätta den i träning oavbrutet två år i rad.
– Jag är oerhört tacksam över den erfarenheten jag kunnat få under min tid i USA, att träna så många unghästar under så lång tid. Jag kunde omöjligtvis ha haft den erfarenheten jag har idag om jag haft kunder som bara haft hästar hos mig kortare perioder. När du får en häst en kortare period så är det oftast en produkt som är negativ på skalan. Vi ska jobba upp den till 0 och sedan till en bra häst på plusskalan. Det tar tid och som tränare försöker jag då vara ärlig med kunden, ofta är det helt enkelt inte värt att lägga de pengarna på en häst som kanske inte har potentialen och som inte kommer att ge de pengarna tillbaka vid en eventuell försäljning.
– Man lär sig hur hästen fungerar eller inte fungerar, vilket steg i träningen som skall prioriteras eller inte prioriteras. Jag brukar säga att träna en häst är egentligen bara prioriteringar. Det finns tränare som pucklar på sin häst för att den blir rädd för en jacka som hänger över grinden, vilket får till följd att hästen blir kokad i hjärnan och nedbruten. Istället kan man klappa den och rida som vanligt, om några månader så kommer den hästen inte att reagera över jackan, den har vant sig för man gjorde ingen grej av det. Vi vet att det inte kommer att vara ett problem om man håller träningen stressfri.
Tävla mot giganter
Men hur är det då som svensk att komma till Amerika och tävla mot alla välkända giganter? Fredrik verkar inte tampas med några större hinder vad gäller självförtroende, även om han säger att även de största namnen kan ha svackor.
– Jag tänker som så att vi har allihop lika stor chans, det spelar inte någon roll var man kommer ifrån utan det är bara att köra på, säger Fredrik.
– Man kan tala med stora namn som vinner hela tiden och de berättar att de kan bli osäkra när de kommer på tävling, att allting faller isär för dem. Man har förstått att den känslan är ganska universell när man tävlar på hög nivå med högt tryck. Det handlar om mycket pengar – inte bara om pengar i vinster men framförallt att hästägarna har investerat mycket pengar i sporten och i sina hästar.
– Nu börjar det också vara väldigt svårt att köpa de riktigt bra hästarna. Du kan ha en halv miljon dollar på fickan att spendera, men det är ingen som vill sälja. Rent krasst så är möjligheterna att få tillbaka de stora pengar man satsar på att köpa en bra häst rätt små. Det handlar mer om att man, från hästägarens sida, har de pengarna att spendera och man vill ha en häst som kan vinna futurityt. Det är inte för pengarna, det är en hobby helt enkelt. Men det sätter naturligtvis samtidigt press på tränarna att prestera.
Dopingregler
Något många tyckt varit märkligt inom westernridning är att det där med dopingkontroller inte fått något riktigt genomslag. Men nu är det stora förändringar på gång inom de amerikanska organisationerna berättar Fredrik, som även är invald i NRHA:s styrelse.
– Det har tagits tag i inom alla organisationer, man har nu dopingregler i NRHA och det ska testas på alla större tävlingar. Man får böter och kan bli avstängd beroende på vilken typ av förseelse som inträffar.
Fredriks engagemang i NRHA:s styrelse har fått honom att försöka arbeta aktivt för att förändra synen på sporten och här är marknadsföring en viktig bit att ta tag i från organisationens sida, tycker han.
– Vi gör ett taskigt jobb att marknadsföra vår sport, det finns väldigt mycket att arbeta med för att förbättra marknadsföringen, men att vända organisationen är inte lätt, säger Fredrik som dock ämnar göra ett tappert försök.
– Vi har världens produkt som kan bli hur stor som helst. Vad vi behöver är fans till sporten. Alla kommer inte ha råd att äga en häst, men man kan bli fans. Man kan tänka sig många olika åtgärder som skulle öka publikvänligheten och öka intresset. Tänk till exempel om vi kan ha live score där publiken kan se hur domarna dömer. Då får publiken en bättre förståelse för sporten. Vi behöver arbeta mer för att locka fler sponsorer till sporten och arbeta för att få en återväxt, till exempel genom samarbete med 4H som är stort här i USA.
Läs mer i LR 3 2016.
Prenumerera här och få superpaket med almanacka, vitaminbok och John Moore DVD!