LuckyRider Western Lifestyle – Westernridning
Working Cowhorse är en tuff klass, med många svåra och snabba moment. Det krävs en häst med starkt psyke. Men det krävs även en ryttare som är orädd, snabbtänkt och har rätt mentala inställning. Alltså är en cowhorsehäst och en cowhorseryttare ofta ganska lika. Vi kan ju enkelt ta mig själv och min häst som exempel. Vi båda vet EXAKT vad vi vill och NÄR vi vill att det ska hända. Vi är båda envisare än åsnor och det finns inget som heter ”att ge sig” i våra ordlistor. Och att ta snabba beslut är vi båda rätt bra på. Men när det kommer till att vara orädd så ligger nog min häst lite före mig, eller hon gjorde det iallafall.
Jag tror att det är just den där rädslan som sätter stopp för många ryttare som vill köra cowhorse. De vet att hästen inte backar när det behövs lite hårdare tag. Det skrämmer många, även mig i början. Men hur rädd man än är, så tror jag att tillfällena att möta rädslan är för få för att testa sina gränser. Speciellt för ungdomar. Det har ofta varit svårt för mig att hitta working cowhorse youth klasser, speciellt utomlands. Och jag har aldrig haft speciellt stor konkurrens, inte för att det inte är några bra ryttare, utan för att det knappt är några ryttare över huvud taget i cowhorse youth klasserna. Varför? Det finns många olika anledningar. Men jag tror att bristen på klasser kan vara en anledning. Istället för att tävla cowhorse (som bäst 10 klasser per år; om man även kör Limited och någon Non Pro klass då) så väljer man kanske performanceklasser (upp till 10 klasser per tävling). Ett ganska enkelt val om man vill tävla mycket.
För att det ska vara värt att åka på tävlingar för mig så får jag ofta starta i Non Pro klasserna, annars blir det max en klass om dagen. Om jag har tur. Är det dock en AQHA-tävling så får jag ju tävla i ungdomsklasserna, dock får man som ungdom inte tävla i Non Pro-klasser utan är då tvungen att tävla i Open istället. Mot de vuxna proffsryttarna. Istället för mot vuxna ”amatörer”. Hur tänkte de då? Enligt mig, är detta en regel som borde uppmärksammas och kollas över.
Då jag vill tävla utomlands så kontaktade jag det europeiska AQHA och frågade om det skulle finnas någon möjlighet att jag som ungdom skulle få tävla på deras tävling, AQHA EM. Svaret jag fick lät ungefär såhär:
Kul att du hör av dig och vill tävla! Ja, såklart ska du få tävla. Du kommer då få starta i Open-klassen. Du kommer bli extra uppmärksammad som ungdom, dock får du tävla under Open-bedömningen.
Jag har egentligen inga problem med att starta i klasser för vuxna, dock blir det inte riktigt samma bedömning och det blir egentligen inte någon rättvis konkurrens för mig. Och nej, det är inte omöjligt för ungdomar att slå de vuxna, jag har gjort det, andra ungdomar har gjort det. Så det är inte det att ungdomar nödvändigtvis är sämre än vuxna, men man vill ändå ha sin youthbedömning om man är ungdom.
När det gäller att tävla utomlands så kontaktade jag även arrangören till Americana och frågade om det skulle finnas ungdomsklasser. Jag har skrivit till dom flera gånger under tidigare år utan att få något respons. Men detta året så fick jag ett svar och det var till min förvåning och lycka ett positivt mail som kom tillbaka. Detta gjorde mig superglad och visar på att de även börjar växa med ungdomsklasser utomlands.
Jag vet att många föreningar jobbar för att få fler ungdomsklasser och det är jag extremt tacksam för! Många vuxna ryttare är även med och hjälper till för att kunna ha dessa klasser, så stort tack till dessa människor också! Men många föreningar menar även att de inte kan anordna klasser när det endast är 1-3 starter. Visst kan man förstå dem, men av egna erfarenheter så kände man sig inte direkt eftertraktad i cowhorsevärlden som ungdom. Många vuxna undrar hur man hamnade där, working cowhorse är ju en tuff klass. Så kan ni tänka er deras reaktion när 13-åriga Elina, liten för sin ålder, red in på banan och skulle köra en working cowhorse-klass på en häst, som många visste, körde riktigt hårt. Jag fick många frågor om vilken klass jag skulle köra (fick ofta förvånade miner som svar), fick höra att jag var modig och tuff. Fick också ofta höra ”var försiktig bara och håll i hornet”. Ja, jag höll i hornet, men var inte direkt försiktigt. Jag körde 120% och min häst gjorde samma sak. Slutade med en kossescore på 68. Min tanke efter ritten var endast ”det här ska jag göra många gånger!” Det är exakt det jag gör nu, tävlar cowhorse så ofta jag bara får chansen.
Sen min första start har jag aldrig hört ”var försiktigt”, förutom från min mamma då (det är hennes standardreplik innan jag tävlar). Men andra ryttare har märkt att även ungdomar kan vara tuffa, svintuffa faktiskt!
Dock ser kommande säsong mycket lovande ut. Många föreningar och arrangörer har börjat uppmärksamma ungdomar i working cowhorse mer och mer, vilket gör mig så glad och tacksam! Det ser även ut som att fler ungdomar ska testa på cowhorse. Så nu kommer cowhorse-ungdomarna förhoppningsvis synas mer och fler kommer få njuta av riktigt grymma cowhorse-ritter.
Så till alla ungdomar som inte känner sig hemma i cowhorsevärlden; bara så ni vet, jag om nån kommer stå och skrika och heja när ni tävlar och jag kommer skrika riktigt högt! Så ni kommer inte kunna göra annat än att känna er mer hemma än i ert eget hus! Och jag lovar, ni kommer inte ångra er att ni startade i eran första working cowhorse-klass, för det var de bästa beslutet jag nånsin tagit!
Instagram: elinadenise & pearlspeppylady
