LuckyRider Western Lifestyle – Westernridning
Hej på Er!
Dagarna springer iväg mellan varven så nu var det ett tag sedan vi hördes senast. Mina hästar ligger alltid prio ett, så bloggen fick ta lite stryk förra veckan. Även om jag bara jobbar 50% så kutar timmarna iväg när man har 5-6 hästar att motionera.
I alla fall, Boon står på 9 dagars tänketid och sätts igång på onsdag igen. Hur mycket man än vill rida honom nu när det är så roligt så måste han få återhämta sig, det är den viktigaste biten.
I lördags slängde vi in Success och Grace i transporten och tränade på kossor för första gången sedan SM, det gick bra. Till helgen som kommer blir det kossor både fredag och lördag. Det vankas nämligen säsongstart för tävlingar! Jippi, det blir på supertrevliga Rockarv River Ranch. Tyvärr ingen team penning, men man kan åka ner och lattja ändå.
Planerar även in ett bad för Success i veckan som kommer leda till ett tvätt-repotage i tidningen framöver. Det vill Ni inte missa 😉
Team penning
Team penning är min och Filips favorit-kossegren. Det är grenen där man om lag på 3 ekipage ska sortera ut 3 likadant märkta djur ur en flock på ca 30 kreatur. Oftast har man 90 sekunder på sig att driva ut djuren till en fålla i andra änden av arenan och visa tid. Den övriga flocken måste hållas ovanför en linje som inte får korsas av mer än 3 djur (enligt aqhas regler). Det är en fartfylld gren med enorm team-känsla.
När jag var liten var det min pappa och hans lag “team materialcenter” som dominerade på tävlingsbanorna under några år. Därefter gjorde han come back med ett nytt lag, “team 2w”. Jag stod alltid fascinerat på läktaren och tittade på den fartfyllda showen med händerna för öronen i publikens jubel. Jag drömde om den dagen det var jag som red in på banan med ett out standing lag.
A long way to go
Som många nu vet så var väntan på min egenuppfödda Success lång. Innan henne tränade jag aldrig själv på kor på det viset, jag hade varit med och drivit dem många gånger men aldrig tränat inför tävling om ni förstår vad jag menar.
År 2012 när Success var tre år red jag min första ordentliga koträning. Det var såklart min pappa som tränade mig och det har han gjort ända fram till idag och vi kommer även att fortsätta på det spåret. Genast fick jag mersmak och drömmen om ett eget lag låg framför näsan på mig. Jag velade omkring lite innan mitt nuvarande lag men kände aldrig att det kändes riktigt sådär rätt.
Filip som kommit igång med sin ridning började lite smått att vara med även han på koträningarna med vår gamla rockstar, ChaRie. 2014 var året vi fick hem Grace (i ett bedrövligt skick, beslagtagen). Hon kom hem i början på året och blommade relativt snabbt. Även hon började åka med ner på träningarna och jag och Filip bestämde oss för att köra på. Han var ett självklart val för mitt lag då vi jobbar väldigt bra ihop (bara han gör som jag säger… nä skoja 😉). Vi skulle börja med sorting som kräver ett lag om 2 i jakt på vår tredje team penning- medlem.
Gick snabbare än väntat
Av någon anledning dök det bara upp. Cicci, världens bästa Cicci (Cecilia Mayer). Jag har känt Cicci så länge jag kan minnas. Hon har alltid varit en go vän till pappa och de har hittat på många galenskaper tillsammans. Hon kompletterar oss så himla bra och är en jäkel på att rida. Hon har bra hästar, ser till att träna och säger aldrig nej till en tävling. Vad mer kan man önska?
2014 gjorde vi alltså vår första start, vi har fått ihop 3 SM och 3 medaljer (en i varje valör), vi har vunnit branchen, vi har satt en rekordtid på 30.67 sekunder och vi gör det här med glädje. Vi är ett sammansvetsat team som vet handlingarna utan att använda munnen, jag tror det kallas att vara ihopridna. Vi rider så sanden sprutar om det behövs och det gillar jag!
Cicci och Filip har gjort min “dream come true”. Det är de som peppar mig när jag vibrerat i sadeln som ett asplöv och helst av allt vill vända i grindhålet. Det är Ni på läktaren som skickar en varm våg av “du fixar det här” när man hör Era rop från läktaren. Det är Janne på Indijanart som klär oss i snygga skjortor, vårt största fan typ. Och det är pappa som gjort att jag står här idag, det är han som gav mig språnget som blev Success och det är han som stått och filat oss på lag-träningarna. Likt en jakthund på spår placerade pappa ut team penningen framför näsan på mig som liten.
Team Indijanart, mina drömmars lag, vi är redo för 2017!
Instagram: rosieellinor 
