Turridning i Valdemarsvik

^{text och foto: natalie lindholm}

Vad får man om man kombinerar en riktig lantgård med stort intresse för hästar och westernridning? Jo, det perfekta upplägget för att starta turridningsverksamhet.

Turridning i små grupper med familjär känsla och naturupplevelsen i fokus, det hittar vi hos familjen Carlsson på AnCa Lantbruk & Westernturridning. Förutom de åtta hästarna finns här en besättning köttdjur, en flock får, hönor och såklart den obligatoriska bordercollien som håller uppsikt över resten av djuren. Hit kommer par, familjer och kollegor för att ta sig en lugn skogstur och kanske få syn på en älg eller två längs vägen.

Lantgård

Storgården Gryt är en riktig lantgård med åkrar och ängar som närmsta granne i en by där alla känner alla. Bara någon kilometer från gården ligger en vacker insjö och slingrande stigar som inbjuder till lugna turer med häst. I en stor hage precis intill den lilla grusvägen betar de åtta hästarna i sommarvärmen. Ett par american curly, någon arab, en och annan korsning och så en enorm ardenner. Skylten som står lutad mot en gammal höruska precis där vägen delar sig vittnar om att besökaren kommit rätt. Mitt emot hästhagen står en grupp kvigor och kikar nyfiket på mig och när jag kliver ur bilen möts jag genast av bordercollien Tim som hälsar mig välkommen långt innan matte Carolina hinner fram.

–  Han är ganska intensiv, skrattar hon när hon skakar hand och Tim som hunnit varva oss ett par gånger protesterar inte. Tillsammans med maken Anders och dottern Tina visar Carolina in i den lilla saloonen som egentligen byggdes inför ett 40-årskalas men nu fungerar som fikaplats för kunderna. En svart katt sneglar på oss men bestämmer sig för att sova vidare och rullar slött ihop sig på en stor högtalare när vi tar plats vid bordet. På plats får man känslan av att familjen levt med jordbruket hela livet men Carolina säger skrattande att hennes man jobbar som IT–  tekniker egentligen. Själv är hon uppväxt i byn men bodde på annat håll fram till för femton år sedan då paret tog över Storgården, fram tills alldeles nyligen jobbade hon på brödernas bygghandel bara ett hundratal meter därifrån men idag sköter hon om gården på heltid.

–  Vi har hela familjen här i krokarna, mina bröder bor precis här bredvid och min mamma bor en bit upp i backen, förklarar Carolina och berättar målande om hur alla samlas nere vid sjön för att fira midsommar tillsammans varje år. Dottern Tina jobbar deltid på ett rökeri inte långt härifrån men resten av tiden lägger hon på familjens verksamhet.

 

Startade turridning

Carolina har haft hästar mer eller mindre hela livet men tanken på att starta turridning föddes för så lite som fem år sedan då  hennes väninnor drog med henne på en långritt i Karlstad.

–  Kan han så varför inte jag?, frågar hon retoriskt och tar en klunk kaffe. Hästarna som fanns på gården på den tiden var inte riktigt av rätt material så mor och dotter åkte land och rike runt för att hitta hästarna som behövdes.

–  Vi har verkligen åkt land och rike runt, förtydligar Tina och berättar om en resa som gått från Mora ner till Skåne. Hästarna som valts ut är alla väldigt lugna och bra i psyket även om inte alla gått westernridning innan.

 

Gillar araber

Flera av hästarna är araber eller arabkorsningar och både Carolina och Tina är förtjusta i rasen. Carolina berättar om sin första Shagyaarab, ett åttaårigt sto som hon fick hem ionriden. Hennes båda avkommor går just nu ute i hagen i väntan på att de ska växa upp och kunna sättas in i verksamheten. När de är stora nog vill Carolina ta hjälp av någon som  är riktigt duktig för att utbilda dem och kanske kunna utveckla verksamheten med ännu mer välutbildade hästar. I år är tredje året verksamheten är igång och Carolina hade tidigt bestämd med att här skulle man hålla grupperna små och intima.

–  Vi tar emot som mest fem kunder åt gången men oftast är det bara två. Det blir lite mer personligt så, menar hon och säger att de flesta som kommer faktiskt är par där den ena partnern rider regelbundet medan den andra aldrig suttit på en häst tidigare.

–  Vi guidar hela vägen och börjar alltid med en pratstund för att få reda på hur mycket personen kan. Sen får kunderna gå ut i hagen och hämta hästen, pyssla om den lite och så kör vi lite basic övningar i paddocken innan vi rider ut. Vissa kommer på direkt hur de ska göra medan andra fastnar i den engelska sitsen och då blir det lite fel, säger Carolina och menar att det gäller att komma på nyckeln.

–  Förra sommaren hade vi två tjejer här som ridit mycket engelskt tidigare och när vi väl kommit ut i skogen hör jag plötsligt ett “jahaaaa, okej är det såhär det ska kännas” bakom mig. Då hade hon slappnat av i sadeln och plötsligt insåg hon att hon inte behövde göra särskilt mycket för att få hästen att flytta på sig, skrattar Carolina Att det blev just westernridnig var givet, även om både Carolina och dottern Tina ridit mycket engelskt innan, och Carolina menar att hon fastnat för hela livsstilen.

–  Det här är en avslappnande typ av ridning där folk har kontroll fast det inte ser ut så, tycker hon och Tina fyller i att det dessutom är väldigt roligt och bra att ha om tjurarna rymmer. När det är dags att flytta djuren mellan hagarna är det Tina med stoet Sakana och hunden Tim som gör det största jobbet.

–  När vi ska byta hage på småkalvar är det smidigt att ha en häst för då hinner jag med om de sticker och jag kan dessutom styra hunden från hästryggen. För ett tag sen rymde det tjurar från en hage en bit bort och då var det himla bra att bara kasta på sadeln och rida iväg och leta efter dem. Jag behövde inte ägna halva dagen åt att gå och leta i skogen, till häst går allt mycket snabbare, säger Tina och menar att hon även motar de stora tvååriga tjurarna när det behövs men där krävs det ibland lite tuffare tag.

–  Det är ju minst lika stora som hästen men Sakana är väldigt tuff och backar inte i första taget, förklarar hon och berättar hur hon lärt stoet stegra på kommando, en trick som är bra att ta till när hon vill ta lite extra plats i hjorden.

 

 Naturlig spookträning

Tjurar, får, hundar och höns som springer in och ut ur stallet, gårdens hästarna blir miljöstarka.

–  Rätt som det är flaxar det upp en höna någonstans och det vänjer de sig vid. Vi jobbar med sunt förnuft och vänjer alltid våra hästar vid de alldagliga sakerna som händer runt omkring för att få dem riktigt trygga, förklarar Carolina. Lugn hantering och ryttare som lär sig slappna av, det är hela grunden i verksamheten och Carolina berättar att en del som kommer hit är nervösa, något som direkt smittar av sig på hästarna.

–  Hur stabil hästen än är så blir det lite rörigt med en nervös ryttare. Det första steget när du sitter upp här hos oss handlar alltså om att du bara ska slappna av och hänga med, försöka känna hästens rörelser och bli ett med den. Det här ska vara en trevlig stund. Vi är egentligen inte ute efter att folk ska komma hit och lära sig westernridning utan mer att ha det här som en trevlig aktivitet där man kommer ut och får se naturen, menar hon. Och en naturupplevelse får ryttarna alla gånger. Förutom alla fåglar man stöter på kan man komma riktigt nära både älg och hjort. Turerna som sträcker sig över en och en halv timme går i skritt längs breda grusvägar och på små stigar runt stilla sjöar. Turerna avslutas som de började, med en stund i paddocken, där den som vill kan få prova på lite mer konkreta övningar.

–  De flesta har ingen aning om vad det här med western är så vi vill gärna ge dem ett smakprov på det innan de åker härifrån, säger Carolina. Samtidigt får hästarna jobba väldigt omväxlande. Mellan grupperna med elever som kommer några dagar i veckan rids alla hästar på banan och får även hoppa lite då och då.

–  Vi kör lite dressyr och trail och hoppar så de ska fortsätta hålla motivationen. Om de bara går med nya ryttare i skogen hela tiden tröttnar hästarna till slut. Vi försöker jobba väldigt varierat med dem, förklarar Tina. Många kunder kommer från Tyskland, Belgien och England och fascineras av den svenska naturen. I dagsläget ordnar man inte med övernattningar på gården men Carolina har ett bra samarbete med Gryts skärgårdspensionat där gästerna får både mat och övernattning efter ridturen. Carolina annonserar i lokaltidningar, hos turistbyråer och går på mässor men tycker det är svårt att veta vad som lönar sig i slutändan, de flesta som kommer hit gör det trots allt tack vare rekommendationer från tidigare nöjda kunder. Att få ett liten verksamhet att gå runt är inte det lättaste och Carolina menar att man måste vara uppfinningsrik och ha många ben att stå på. Utöver turridningen säljer familjen kött från egna kor, skinn från fåren, ägg från de 120 hönorna och så hyr de ut en stuga på gården veckovis under sommarmånaderna.

 

Sjönära

Klockan har slagit 12, hönorna har värpt klart och det är dags att släppa ut dem för dagen. Vi går ner till det gamla stallet och Carolina öppnar en liten lucka i väggen. Tim är genast på plats, hukar sig och stirrar intensivt mot hålet som uppenbarar sig. Han vet att hönorna dyker upp i vilken sekund som helst och han har frivilligt tagit på sig ansvaret för allihop. Vi behöver inte vänta längre. Snart syns den första hönan i öppningen och efter henne skyndar ett tjugotal ut för att sandbada och sola mot den varma stallväggen. Tina sadlar Sakana och så beger vi oss av längs grusvägen. Carolina visar och pekar. Här bor bröderna, uppe i backen där bor mamma och så fortsätter vi vägen fram tills vi når en liten gräsplätt där det i dagarna ställs i ordning för årets midsommarfest. Vi kommer ner till sjön, Tina låter Sakana kliva ut i vattnet och skrattar förtjust när stoet skvätter ner henne från topp till tå. Carolina visar på stigarna som slingrar sig runt vattnet och förklarar varför just små grupper känns så viktigt.

–  Vi vill att alla ska kunna höra mig på turen och känna en genuin gemenskap och det gör man lättare om vi är få ryttare. Vi är ute efter den lilla familjära gruppkänslan här och det tror jag vi lyckats riktigt bra med, ler hon och jag tror henne. Sakana tar sig en tugga av gräset intill bryggan och jag föreställer mig att skritta iväg längs med stigen som försvinner bort till andra sidan vattnet och vidare in i skogen.