Tvättäkta Amerikansk Cowgirl

Mimi Sidwell förverkligade drömmen om USA.
Mimi flyttade till Boston USA för att arbeta, men det blev inte som hon tänkt sig. Hon sade upp arbete och bostad, packade väskorna och drog västerut på vinst och förlust. I en liten landsortshåla frågade hon sig fram var man kunde lära sig att bli cowboy.

Text och Foto: Åsa Wikberg

[private]

Mimi Sidwell är en färgstark person som förverkligade barndonsdrömmen om att bli en äkta amerikansk cowboy. Sedan 20-talet år tillbaka bor hon i Amerika och driver tillsammans med sin man Tom Sidwell  en Cattle Ranch i Tucumcari, New Mexico. En ranch med 100-talet kor med kalvar och cirka 400 ungstutar.
Vägen dit har inte varit spikrak. Redan när Mimi slutade gymnasiet åkte hon utomlands för att jobba och var då bland annat i Frankrike och Schweiz i tio år.
– Redan som liten drömde jag om att bli cowboy och som vuxen åkte jag varje semester till Amerika för att rida, berättar Mimi. Detta gav mersmak och Mimi bestämde sig så småningom att dra upp sina bopålar till förmån för det stora landet i väster. Först hamnade hon i Boston där hon arbetade för ett svenskt företag. Där blev hon kvar i ett år, tills hon en dag insåg hon att livet i Amerika hade inte alls utvecklat sig som hon tänkt. Mimi var fast i en stad men ville lära sig mer om boskapsarbete för att så småningom köpa en egen ranch. Från en dag till en annan bestämde hon sig för att säga upp arbetet och flytta. Av en händelse blev det New Mexico.
I en liten landsort uppsökte hon en farmsupply-butik och frågade: Om man vill lära sig mer om boskapsarbete, vem ska man prata med då? Innehavaren hänvisade Mimi till en lokal ranch som Mimi sökte upp.
– Jag fick jobb som day worker, utan lön till en början, men efter en tid fick jag jobb som cowboy med lön. Sedan arbetade jag på lite olika rancher och på en av dessa träffade jag Tom Sidwell, förklarar Mimi med glimten i ögat.
– Han var snålare än andra arbets­givare, men han var söt, berättar Mimi.
–Hon fortsatte att komma tillbaka trots den låga lönen så det var väl annat som drog, skrattar Tom.

Olika rancher
Paret gifte sig så småningom och köpte tillsammans en ranch i New Mexico. En del av ranchens mark var dock statligt ägd och efter några år började man se sig om efter ett nytt ställe. Den hittade paret i Nebraska och där började de även att ta emot gäster på ranchen, som en working cattle guest ranch.
Men i Nebraska gjorde de höga fastighetsskatterna att det var svårt att få lönsamhet. Så efter fem år bar flyttlasset tillbaka till New Mexico och JX Ranch, utanför det lilla samhället Tucumcari.
–Vill man ta emot gäster på ranchen är det bra om man har ett attraktivt landskap och egen mark. Det har vi här, förklarar Tom.
– Det sägs också att New Mexico är som ett gummiband. Har man en gång bott här så kommer man tillbaka, ju längre bort man flyttat desto snabbare kommer man tillbaka, ler Mimi.
– Jag tror att det beror på den generösa och öppna mentaliteten hos människor. Men också på det varierande landskapetet. Det är en rätt fattig stat med tydliga influenser från Mexico och de många indianstammar som finns här, berättar Mimi vidare.
New Mexico sedan 100 år
Tom Sidwell är rancher sedan barnsben. Familjen har residerat i New Mexico sedan 100 år tillbaka. Han har examen i Range Management och har bland annat jobbat åt regeringen som ansvarig för stora statliga jordområden men även i  indianreservat som rådgivare. Tom ger ett  lugnt och stabilt intryck och är ödmjuk till sin läggning. Det Tom säger är väl genomtänkt.
Mimi Sidwell är en sprudlande personlighet som helst föredrar att vara ute och arbeta med boskapen. Men som säger att vad hon egentligen skulle behöva är en hemmafru.
– När man dragit ihop grannarna till arbete vill jag inte sitta fast vid spisen utan vara ute och arbeta, förklarar Mimi. Men det förväntas att man ska förse arbetarna med mat så jag förbereder allt kvällen innan.
I New Mexico är det mexikanskinfluerad mat som gäller. Tortillas, enchilda och bönor, bönor, på längden och tvären.
– Bönor är bra mat, säger Mimi, de är nyttiga och innehåller mycket fibrer och lite fett. Mimi en mycket kompetent kock och den mat som serveras på ranchen är välkomponerad.

Inget tillrättalagt
Om man åker till JX Ranch i New Mexico så får man delta i det dagliga arbetet. Det är inget som är tillrättalagt för gästerna utan man får komma med på de arbeten som utförs på ranchen. Det finns ingen swimmingpool, utan vill man ta ett dopp i hettan så gör man det i kreaturens vattentank.
Landskapet kring ranchen är kuperat och ökenliknande fyllt med kaktusar och mesquitebuskar samt Mesaberg med platta platåer som utgör stora betesområden.
En typisk arbetsdag börjar tidigt på morgonen. Man lagar sin egen frukost och packar sadelväskan med lunchmacka och vatten. Det blir ofta många timmar i sadeln. Man flyttar kontinuerligt boskapen mellan betesområden för att det inte ska bli alltför nedbetat. På så vis behålls gräset i en bättre kvalitet. Man kollar staketen som oftast består av taggtråd. Terrängen är varierad och kuperad med berg och raviner så det erbjuds fantastisk ridning med underbara vyer från alla håll.
Ranchen tar bara emot gäster med ridvana, av naturliga skäl.
– Ska man vara med och utföra arbete på ranchen så måste man också kunna rida, förklarar Mimi.
Branding med grannarna
Första dagen av min ranchvistelse är det samling hos en av grannarna för att märka ungdjur. Här brännmärks alla stutarna. Vid samma tillfälle passar man ofta på att kastrera, öronmärka och vaccinera. En mustig doft av bränd päls ligger och dallrar i den heta luften.
Ungstutarna som märks är av olika storlek och man använder sig av en “chute“ som kalven föses in i. Hemma hos Mimi och Tom använder man ”rope and dragmetoden” på småkalvar. Man kastar alltså lasso på kalvens ben och drar den till bränn­märkaren.
Alla rancher har sitt eget märke och det bränns in, genom pälsen och in i huden med ett järn (eller flera beroende på tecken) som först upphettats i eld eller gaslåga. Efter arbetet är det gemensam middag och det serveras mexikanska specialiteter.
Runt Tucumcari finns många medel­stora familjerancher med upp till ca 500 ”heads of cattle” det vill säga ko med kalv. Familjerancherna har ofta svårt att överleva på endast rancharbetet och många har andra jobb på sidan om.
I andra delar av staten New Mexico finns förstås större rancher med tusentals heads och enorma landområden.

Ögonproblem
Några dagar efter brännmärkningen kommer grannarna med sina goosenecktransporter hem till Mimi och Tom. De färdigsadlade hästarna lastas ur och vi beger oss gemensamt ut i markerna för att samla in kalvar som skall gås igenom och ges vård för ögonproblem. Ett vanligt problem bland djuren är ett virus som ger sig på ögonen, men nu misstänker Mimi dessutom att många av kalvarna har stuckit sig på en kaktus som växer överallt. Den blommar ovanligt rikligt efter vårens myckna regnande.
– De sticker ned huvudet i mitten av kaktusen för att äta blomman och blomstocken, men bladen runt i kring är sylvassa, förklarar Mimi. Vissa av kalvarna har blivit helt blinda på ett öga.
Vi samlar ihop kalvarna och driver dem till fållorna vid ranchen. Det låter kanske lättare än vad det är. Markerna som de betar på är stora och kuperade så vi –tiotalet ryttare – får sprida på oss för att försöka finna så många som möjligt av de kalvar som finns på detta bete.
Väl inne i fållorna sorteras kalvarna ut till fots. Tom och en av grannarna studerar noga alla kalvar som löper förbi och de med ögonproblem tas om hand en och en för behandling. De får både en spruta och en ögonsalva. Kalvar med stora problem får även en ögonlapp klistrad runt ögat.
Det råder en uppsluppen och familjär stämning bland cowboyerna som står och väntar medan kalvarna sorteras i första fållan. Männen diskuterar livets viktiga frågor och när vi tjuvlyssnar lite grann så får vi veta att man allvarligt debatterar vilken restaurang som serverar de bästa Dounutsen och vilken fyllning som är godast.
Vi bestämmer oss snabbt att inte avslöja deras hemliga favoriter eftersom vi inte vill förstöra de hårdföra männens image.
Öknen blommar
När LuckyRider besöker JX Ranch så blommar det för fullt i det som annars kan betecknas som ökenområde. Alla möjliga olika slags blommor och färger pryder marken. Detta är ovanligt berättar Mimi.
– Vi fick så mycket regn i våras, det är därför det är så här vackert nu och vi behöver verkligen allt vatten vi kan få.
Men inget gott som inte har något ont med sig. Med regnet kommer även ogräs, locoweed, som i större mängder kan vara giftigt för boskapen. Man måste ha koll på var hästarna och korna går. Om hästarna betar av vissa av dessa ogräs så blir de ”galna – loco”, de får helt enkelt irreparabla hjärnskador och måste gå till slakt. Men de här blommorna vissnar så småningom bort och lite senare på sommaren så är det fritt fram.
Djuren i New Mexico kräver betyd­ligt större betesområden än hemma i Sverige. Detta på grund av att det är så torrt i markerna. Här finns också speciella ko-raser som anpassat sig efter klimatet. Med stora öron och hud som kan ”skaka” klarar de av att hålla flugorna stången.
Egna chaps
Mimi erbjuder sina gästar att göra egna chaps eller chincs. I hus och stall finns åtskilliga snygga och personliga chaps, chincs, spurstraps och sadelväskor som tillverkats i Mimis och Toms verkstad. Efter att ha arbetat hos en sadelmakare så har Mimi kunskapen om läderarbete.
Här krävs det verkligen skydd för benen när man är ute och rider. Annars har man fulla benen med taggar från kaktus- och mesquitebuskar.
Tom har tagit på sig ett arbete för framtiden. Han håller på att gräva upp alla mesquitebuskar som täcker betesmarkerna. Det är tusentals buskar som han byggt specialverktyg till sin bulldozer för att gräva upp.
–Vi sår igen med ett ursprungligt gräs som fanns naturligt i området tidigare, förklarar Tom. Mesquiteträet är väldigt eftertraktat vid barbecue eftersom det ger en karaktäristisk smak och doft på köttet.
– För hundratalet år sedan fanns inte alla dessa buskar, berättar Tom. Det är dålig betesplanering som gjort att de kunnat föröka sig obehindrat.
Barfotahästar
På JX ranch och på största delen av rancherna i området så är hästarna oskodda och det fungerar utmärkt, förklarar Mimi som berättar att hon tidigare hade skor på hästarna men sedan lärde sig om barfotaverkning.
Det går förvånansvärt bra att rida hästarna barfota i det varierade underlaget. Sand, grus, sten och klippor men även  gräs och jord strövar vi över. Jorden består av röd lera, den typ som man också kan bygga hus av. I de partier som har större stenar kan hästen kännas lite ömfotad men vi tar det lugnt och så gott som all ridning sker i skritt eller trav. Travar man snabbt över större områden står man upp i sadeln (stigbyglarna). Galopperar gör man nästan bara när en kalv drar iväg från flocken. Då får man snabbt ta sig runt i en halvcirkel och genskjuta kalven för att mota den tillbaka.
Marknadsföring genom internet
Mimi och Tom tar som mest fyra gäster på sin gästranch. Gäststugan har två rum med pentry och toa/dusch i till vart rum.
Middag äter man med familjen men frukost och lunch fixar man själv. Lunchen blir ofta medhavda smörgåsar i sadelväskan.
De gäster som kommer till ranchen har för det mesta hittat den på internet. Man kommer för att få ta del av det dagliga arbetet på en riktig ranch. Det lockar även att Mimi och Tom inte tar emot så många gäster åt gången och det finns möjlighet att få en närmare kontakt med värdparet.
– Jag hittade JX Ranch på internet, berättar Jill från Massachusetts som besökt andra rancher tidigare.
– Det som lockade mig var att det är ett litet ställe och man får vara med i det dagliga arbetet, förklarar Jill som lämnat sina fem barn och man hemma för att åka på en välbehövlig semester.
Djupt rotad
Att Mimi hittat sin plats i tillvaron råder ingen tvekan om.
–Jag är född i Sverige, men mitt hjärta har alltid funnits i Amerika.  Men visst kan jag längta till den gamla sommarstugan i Värnamo och de fina, svala somrarna med mycket regn i Sverige.
– Speciellt när det är torka och dåligt med vatten i brunnarna. Då måste vi köra 60 miles flera gånger om dagen för att köpa 1000 gallons vatten åt gången till boskapen.
Men trots det hårda klimatet har Mimi rotat sig djupt i sitt nya hemland och har inga planer på att lämna det liv som hon älskar.
Livet som cowboy.

Mer information kan du få på:
www.jxranch.com

[/private]