LuckyRider Western Lifestyle – Westernridning
Utveckling genom samarbete
För över 50 år sedan startade hästverksamheten på Regiondjursjukhuset i Helsingborg. Det var på den tid då skånska kavalleriregementet var förlagt till staden och ett djurstall fanns på platsen för vård av Kronans hästar.
Text och Foto: Carina Kvist
[private] Lucky Rider Nr 3 2007
Diagnostiskt center
I dag finns verksamhet inom flera avdelningar som poliklinik, operation och stationär vårdavdelning. I byggnaderna finns bland annat operationsavdelning, fysioterapiavdelning, röntgenavdelning och isoleringsavdelning. Det finns också en vårdavdelning med ett 60-tal boxar för inneliggande patienter samt ett speciellt stall för stoföl med extra stora boxar. Just nu pågår en nybyggnation av en ridhall och ett diagnostiskt center för att öka undersökningsmetoderna ytterligare.
– Vi arbetar efter ett koncept där veterinärer, fysioterapeut och hovslagare arbetar nära varandra. Genom den nya ridhallen så ökar vi möjligheterna för utredning av hältor och andra problem ytterligare ett steg, berättar Lotta Persson, Klinikchef. Den totala storleken på ridhallen blir 25×54 meter och inom den så kommer två olika volter på 12×12 meter att finnas. Den ena med ett hårt underlag och den andra volten har ett underlag med en speciell blandning av mjuk sand. Övrigt utrymme kommer att användas för ridutredning och vid långsidan byggs en gång för hältutredningar. En utveckling som den nya hallen medför är att även ryttarna själva kan rida upp sina hästar på olika underlag och få råd av anställda ryttare som rider på högre nivåer och inom olika discipliner. I den nya byggnaden byggs också en del med uppstallningsplatser, poliklinikavdelning och en avdelning där fysioterapeuterna kan arbeta.
Teamarbete
I dag arbetar ett tiotal veterinärer, två fysioterapeuter, tre hovslagare och cirka trettio veterinärassistenter samt administrativ personal på stordjurkliniken. Djursjukhuset var vad man kan kalla en föregångare i landet för 6 år sedan, då man startade kombinerade undersökningar av veterinärer, fysioterapeuter och hovslagare. Efter att veterinären har undersökt hästen för att fastställa eventuell hälta så behandlar fysioterapeuten hästen. Därefter görs vid behov, en justering av skoning hos hovslagaren. Den fysioterapeutiska behandlingen består av bland annat massage, akupressur, manipulation, elektroterapi och stretching. Detta samarbete har väckt stor uppmärksamhet och har slagit väl ut.
Fysiotearapeut Lars Jeppson
En av fysioterapeuterna som sedan starten av konceptet har arbetat på djursjukhuset är Lars Jeppson, välkänd inom hästvärlden genom att i många år ha arbetat med sporthästar och flitigt anlitad av svenska landslaget i körning och fälttävlan. Lars har varit konsulterad vid ett flertal EM, VM och ett OS.
– Efter att vi har behandlat hästen så vill vi gärna se den igen. Det är viktigt att följa upp hästarna och även om hästägaren är nöjd med behandlingen, så är det även viktigt att vi är nöjda med vårt arbete och ofta så harmoniserar det, säger Lars och känner med sina händer över ländryggen på hästen Maticka, ett arabiskt fullblod som är inne på kliniken för ett återbesök.
Lars växte upp alldeles intill en ridskola i Malmö och tillbringade mycket tid i stallet som liten. På 60-talet började hans tävlingskarriär och det tog inte lång tid förrän han låg bland toppen, med både en silver och en bronsmedalj på ponny SM. När han hade växt ur de små ponnyerna kunde man se Lars tävla runt om på landets hoppbanor och sedermera på Jägersro galoppbana, där han arbetade hos galopptränaren Helge Nilsson som hästskötare, men även red ett och annat amatörlopp.
Genom arbetet på banan fick Lars för första gången kontakt med en hästfysioterapeut och genom denne så grundlades intresset för komplementära behandlingsmetoder.
– Calle Schoug och Erik Stenström är två gamla goa hästgubbar som har betytt mycket för mig. Jag jobbade under några år på travet hos Calle berättar Lars och avslöjar med ett leende att han själv har kört runt 400 travlopp och strävar nu efter den femtionde segern.
– Förr i tiden fanns ingen forskning och de kunskaper som många hästkarlar hade, byggde på erfarenhet och praktik. Mycket gick i arv. Men så är det väl även i dag inom vårt yrke fortsätter Lars, även om teorin är viktig så är det genom praktiken man löser dessa problem. Det är ett hantverk och det är viktigt att det finns en balans mellan teori och praktik. En kombination mellan hjärna, hjärta och känsla. Man måste skaffa sig erfarenhet.
Lars har en högskoleutbildning inom kemi och biologi och har arbetat som lärare i ett antal år innan han åkte över till Florida, USA för att arbeta hos fysioterapeuten Peggy Barker. Därefter har många arbetstimmar lagts på olika travbanor runt om i landet och på Halmstads travbana där han sedan fjorton år tillbaka har arbetat hos travtränaren Peter Untersteiner.
Komplement till veterinärerna
– I dag är det vanligare än det var förr att veterinärer samarbetar med fysioterapeuter och olika komplementära behandlingsformer blir mer och mer accepterade, menar Lars. För ett par år sedan höjde många på ögonbrynen och undrade vad detta skulle leda till. Det fanns också de som kallade sig både det ena och det andra och använde märkliga metoder, vilket gav sken av lite hokus-pokus. Här är vi ett komplement till veterinärerna och är med under hela hältutredningen som veterinären är ansvarig för. Behandlingen som vi utför ordineras av dem. Vi tittar mycket på rörelsestörningar och fysioterapeutens uppgift är att behandla rörelseapparatens mjukdelar.
Tillsammans med Lars Jeppson arbetar också fysioterapeuten Jessica Sjöholm. Jessica berättar att man kan se en generell förbättring vad gäller utrustning hos hästarna och att intresset för att söka information och skaffa sig kunskap, bland hästägarna har ökat.
– Hästfolk är rätt så tacksamma på så sätt att de läser och söker kunskap själva. Ofta är de väl medvetna om vilka risker det kan innebära med att till exempel använda ett bett som är för långt eller på annat sätt inte anpassat för hästen. Bett och annan typ av utrustning som hjälptyglar och liknande kan påverka om de inte är passande eller om de används på fel sätt. En häst bör inte tvingas in i en form som den inte har jobbat sig in i. Det kan leda till skador och problem menar Jessica.
– Ibland kan man också märka vilka som har lyckats med reklamen inflikar Lars med ett skratt. Det kan vara något som man inte har sett användas särskilt mycket under några år och plötsligt så sitter det på var och varannan häst. Det kan vara vissa märken som är inne just nu eller nya material och liknande. Men det verkar ändå som om den gamla kulturen med hederligt material som ull och naturmaterial håller i sig.
Bra med variation
– Vad gäller skador fortsätter Lars, så kan man säga att ju mera variation hästen får i sin träning ju bättre är det. Ensidig träning och ensidigt underlag är hästens värsta fiende då det gäller hållbarhet. En häst har ju ett visst antal mile i kroppen och tar man ut för mycket i början så finns det mindre kvar i slutet. Det är viktigt att värma upp hästen ordentligt i början, men lika viktigt att varva ner och sluta i tid, när träningen går bra. Att stretcha hästen i den naturliga rörelseriktningen efter träningspassen kan förebygga och framförallt då efter ett pass som har varit mycket samlat. Underlaget påverkar givetvis och hästar som går mycket i ridhus, hopphästar som tränas hårt på mjukt underlag utan bra fäste kan få problem. Generellt kan man säga att genom att variera träning och underlag så kan man förebygga skador.
– Problematiken med skador kan upptäckas i olika stadier beroende på vilken disciplin som utövas, berättar Lars. – En dressyrryttare kan genom sin ridning upptäcka ett problem i relativt tidigt skede i och med att den kräver att hästen rör sig jämt och liksidigt. Ett problem med en galoppör kan vara svårare att upptäcka i tid, hästen galopperar ofta trots att den har ont. De skador man ser inom westernridningen och då främst inom reining då speciella slidestopskor används, kan vara microbristningar, sträckningar och klassiska skador i muskulaturen. Hästar med problem i ländryggen ska ha bra fäste i bakhovarna så att de inte kan halka eller går och spänner sig. De ska ha bra fäste i marken.
– Vi får ibland in unghästar som är överrörliga och har en otroligt fin gång, men inte starka nog att hålla sig i de här ytterlägena vilket kan leda till att de får en översträckning. Dessa hästar försöker vi bromsa upp och ge stabilitet genom bland annat omskoning. Ibland kan det också vara en sadel som inte passar eller ligger fel redan vid inköpet, eller efter en tid då hästen har vuxit eller byggt på sig muskler. Vi har då en speciell sadelutprovare här som kan hjälpa till, berättar Jessica.
Då inte händerna räcker till
I arbetet som fysioterapeut används olika strömtekniker såsom TNS och NMES för att diagnostisera eller behandla ett problem.
– Det vanligaste sättet att behandla en skada då händerna inte räcker till, är TNS-ström som hjälper till att få musklerna att slappna av. Det är också ett bra hjälpmedel för att kunna ställa rätt diagnos, berättar Lars. – Genom att man kan se hur muskeln reagerar på strömmen så kan man få klart för sig hur hästen har det i muskeln och hur väl man har lyckats i sin behandling. Men det finns ett litet antal hästar som reagerar snett på detta och alla tål inte denna form av behandling.
En annan typ av strömteknik som man använder mera långsiktigt på hästar, till exempel då man vill bygga upp en muskel och göra den starkare kallas NMES. Det har visat sig ge ett bra resultat vid daglig behandling under en vecka till fjorton dagar på konvalescenshästar. Ett annat hjälpmedel som används för manipulation till hästens anatomi och behandling av muskelkramp är två klubbor. En hastig rörelse och en exakt riktning mot en krampad muskel kan vara lösgörande.
– Jag har investerat i många olika maskiner och hjälpmedel genom åren fortsätter Lars, men till sist så hamnar man med sina klubbor och sina två händer.
Att komplementära behandlingsmetoder har blivit mera accepterade i dag, har även visat sig genom att två av landets försäkringsbolag numera har en tilläggsförsäkring, som kan godkänna ersättning för fysioterapibehandling som en möjlighet för rehabilitering. Remiss krävs från veterinär.
Veterinären Jacob Herslow granskar röntgenplåtar.[/protected][/private] [/private]
