Våga utmana din trygghet

Hej på er!

Nu snöar det här igen. Visst har vi haft väldigt roligt i snön men nu välkomnar jag våren med öppna armar. Det är tungt med kängor, stundvis väldigt varmt i vinterkläder och pälsen som börjar släppa på hästarna sticks och klias. Ridbanan är inte hundra att rida på så det blir inte mycket tränat på den ännu. Någon gång, om man får drömma, kanske man kan få tillgång till ett ridhus!

I veckan har jag och Filip ridit tillsammans alla våra “riddagar”. Vi kan hjälpa varandra genom att använda den andras ögon. Det är bra! Vi utmanar problem, vi tar tag i grejerna som behöver jobbas på. Jag känner ofta att man lätt blir bekväm i sin ridning. Man kollar så hästen fungerar i de övningar den kan och man skaffar på sig själv olater.

Just nu är våra hästar ganska sprättiga, gissar på lite vårfeelings. De har varit jäkligt sugna på att springa fort, så vi har tagit ett par dagar där jag legat bakom rätt långt och tränat på att varva ner lite med Success. Samtidigt som Filip fått träna Grace på att galoppera först, hon var väldigt tittig och hoppig när hon kom till oss så det här är ett stort framsteg att få henne avslappnad i. Min lilla Sess kan man diskutera en hel del med, hon svartnar i ögonen och grinar ihop. Jag blir aldrig nöjd samma pass som vi tagit upp en diskussion, utan jag får nöja mig när hon släppt en liten, liten bit. Hon vill inte mysa efter det passet som hon alltid gör annars. Vanligtvis får det liksom inte hända att jag har bråttom till något annat, utan jag måste pussa och krama lite på henne efter annars kommer hon inte på kvällarna när hon ska in. Hon är full av idéer och jag kan berätta hur mycket tokigt som helst, väldigt speciell häst. Men efter ett diskussions-pass så ska vi verkligen inte mysa, då vänder hon bara bort huvudet. Så får jag fjäska lite på kvällen med lite mys och dagen efter är hon som en dröm. Såå fin! Ja, den hästen tålamodsprövar mig rätt ofta. The slow way is the quick way- stämmer väldigt bra in på Success.

Det är viktigt att sätta upp mål, ta diskussionerna och blicka framåt. Att våga utmana sig själv, sin häst och sin trygghet. Det kanske tar tid men ger man sig sjutton på det så löses knuten upp till slut. Hur stora eller små problemen än må vara, med hjälp eller inte. Samtidigt måste man komma ihåg att utmaningarna inte bara ska sjunka in i sitt eget huvud utan man har en fyrbent vän som ska hinna smälta situationen också. 

Min dröm jag berättade om sist gick lite i kras. En dröm jag planerat i flera år var så nära att slå in, men den föll som en pannkaka. Det handlade om en ny häst. Men jag får se det som att det inte var meningen och börja lägga om en ny plan. Jag har lärt mig väldigt mycket på vägen i pappersarbete vad gäller den här drömmen som gick i kras. Jag sörjer en av (för mig) Europas bästa hingstar. RIP.

I år ska även Boon, vår 2-åriga hingst ridas in. Ett projekt som pappa skickat på mig. Jag ska tydligen rida in och utbilda honom har han fått för sig. Det kommer nog eventuellt bli så att jag startar honom lite i mina grenar (barrel race/ team penning/team sorting) om han lämpar sig. Han är ju inte avlad för det förstnämnda men det kan bli dugligt ändå på Sveriges korta banor. Vi får se hur det blir men det kommer nog dyka upp lite om honom här i sommar, han är sent född så vi väntar ett par månader med uppsittning. Jag börjar inte träna mina hästar hårt innan fyra års ålder. Fram tills dess försöker jag bara sätta grunder väldigt noga. Men som sagt så är det pappas häst och vad hans planer är skiljer sig lite från dag till dag, så tiden får utvisa, bra blir det säkert!

Jag hoppas på lite mer tränings-/tävlingsinspirerande inlägg nu snart när säsongen drar igång 🙂

/Rosie