Våra hästar

Då är det måndag igen. Ny vecka- nya möjligeter!

Jag har fått en del önskemål om en blogg där jag presenterar våra hästar. Det har varit lite rörigt på hästfronten de sista två åren med hästar som kommit och gått. Så jag förstår om det har varit svårt att hänga med i svängarna. Men jag tänkte nu ge Er lite mer info om våra fyrbenta vänner!

Quickly Barrel Queen

Sto, född 2002. En shettis/arab-korsning på 126 cm.

Quickly eller “Kicki” som hon oftast kallas är min första egna ponny. När Kicki var ett år flyttade hon till 10-åriga mig. Jag har alltså haft min allra bästa vän i 15 år nu! Jag har själv ridit-, kört in och tränat henne. Hon är duktig på trix och blir galen av löshoppning. Hon hatar andra hästar (speciellt vita) och är ibland hingstigast på gården. Kicki är den absolut bästa första-ponnyn jag någonsin kunnat önska mig. Hon är stark, känslig och har en humor utan dess like. Extremt lättlärd och arbetsvillig. Hon bär upp mig än idag och tränas 4 dagar i veckan med blandade uppgifter. Jag kan inte tänka mig ett liv utan henne, därför är hon kvar.

Dash my Success

Sto, född 2009. En am. quarterhorse på 150 cm.

Sessan är en egen uppfödning som jag själv har valt föräldrarna på. Min pappa ägde hennes mamma. Första dagen på sommarlovet (när jag slutat högstadiet) valde min prinsessa att titta ut. Även Sessan har jag ridit in och tränat själv. Hon är faktiskt inkörd hon också i unga dagar, men körs inte. Sessan är den största divan i stallet, med all rätt. Tillsammans har vi 12 SM-medaljer varav 7 guld! Hon är en rastlös själ som hatar att vara instängd eller “fast”. Hon har en hård yta men är egentligen en liten mysig nallebjörn. De flesta tycker inte om henne alls då hon är väldigt svår, tuff och kan rent av bli obehaglig när det inte passar. De flesta tror att hon skulle varit korv om det inte var min häst… Jag brukar säga att man kan hata en häst och man kan älska en häst- men Sessan har en förmåga att förstärka de där känslorna till nivåer man inte trodde fanns. Hon är hela världen för mig.

Vernal Equinox

Sto, född 2010. En welsh partbred (welsh/dartmoor) på 130 cm.

Nellie kom till mig som 3-åring. En riktig utmaning. Vacker så att man tappar andan. Jag köpte Nellie för att Kicki inte kunde äta lika mycket som de stora hästarna och blev deprimerad av att gå själv. Nellie kom in i familjen som en torped, hon skulle ha ihjäl alla. När vi snackat om saken kom vi fram till att Nellie var en otroligt smart ponny som behövde aktivera sin hjärna, annars fixade hon det själv på ett sätt som vi inte tyckte om. Hon valde tillslut att samarbeta istället för att motarbeta. Jag har både ridit- och kört in henne. Hon älskar trix och är en fantastisk hoppare. Nellie är inte lika viktbärande som Kicki och rids därför inte så ofta av mig. Hon är vår körponny som tränas 4 dagar i veckan med körning, trix, handhäst och löshoppning inblandat.

Gamblin Enterprise

Sto, född 2007. En am. quarterhorse på 148 cm.

I mars 2014 satte vi oss i bilen för att hämta hem vår snäcka. I en ren chanstagning budade jag hem en framtida tävlingshäst efter en beslagtagning. Hon var i väldigt dåligt skick och vi visste väl egentligen inte alls vad hon var för en individ. Mitt hjärta kunde inte lämna henne där på polisens jourstall, hennes ögon skrek efter mig och Filip när vi såg henne för första gången. Fille trodde att jag var tokig när jag sa att vi skulle ta med henne hem, men det är den absolut bästa hästaffär jag någonsin gjort. Vi får aldrig tag på en Grace igen. Speciellt inte för dem pengarna. Grace är Filips klippa, de har utvecklats något enormt och tagit westernvärlden med storm och kammat hem 9 SM-medaljer varav 5 guld! Hon är vår “fula ankunge”. Trots fina omdömen och intresserade köpare som vi skulle kunna tjäna en rejäl hacka på, så kommer hon aldrig att lämna oss för en ny ägare. Hon kom till oss för att stanna!

Whambams Royal Boon.

Hingst, född 2014. En am. quarterhorse på 150 cm.

Det var egentligen min pappa som köpte hem Boon som 1-åring. Tanken var att han skulle komma tillbaka ut på tävlingsbanan, men han insåg väl snart att “den tiden är förbi”. När Boon fyllde två år fick han mig i present, samma dag kom pappa på att “Rosie” inte har någon namnsdag. Därför hade han missat ge mig namnsdagspresenter i 23 år, (haha, min pappa i ett nötskal) så jag fick Boon. Jag har ridit in honom själv och gett mig in på nya mål med reining/cowhorse som lite nytänkande mål. Med hjälp av en tränare så har vi provat på grenarna och tillslut kom vi ut och gjorde våra första starter på bl.a. en av Sveriges största westerntävlingar, Hjo Ko. Boon är världens tryggaste häst, hade man lovat en liten unge att få rida på någon av våra hästar så hade man valt Boon. Där emot så är han hingst och när den individen tittar fram så är det lite jobbigt ibland när man är van vid ston. Lite rolig fakta är att Boon är top 3 bland pappas favoriter under all tid när det kommer till Svenska amerikanska rasers hovar. Fantastiska fötter, men det var också anledningen till att han hamnade på vår gård.

Geronimo Skunk

Valack, född 2009. En appaloosa på 156 cm.

Topz har ni precis fått läsa om i två delar ju. En egen uppfödning som kom tillbaka till oss för 10 dagar sedan efter 8,5 år. Detta är min och Filips nya stjärna. Han är under igångsättning och rids 4 dagar i veckan med fokus på just igångsättning. Han är för tillfället kylig att sadla, men det blir bättre. Snäll att rida och har redan blivit bästis med mina ponnyer då hans barndomskompis Sessan inte accepterar honom, som alla andra..  Hon stör sig på att han ens existerar. Han ska bantas 50-70 kg och är redan en bit in på kilona. Vi ser så mycket av hans föräldrar i honom och vi är så glada över vår nykomling! 

På instagram ser Ni dessa 6 individer titt som tätt 😊 rosieellinor heter jag där.