Walle Wass – tränaren som satsar på sin dröm

På High Rock Ranch i Arentorp, några kilometer utan­för Vara råder full aktivitet. Här bedriver tränaren Waldemar Wass och Karin Persson sin verksamhet med clinics, ridlektioner, träningsverksamhet och avel med inriktning på reining.

NR 3/2009
Text och foto: Carina Kvist

[private]

När vi rullar in på gårdsplanen så möts vi av Waldemar, eller Walle som han kanske är mera känd som, med en telefon i varje öra samtidigt som han med raska steg är på väg in till stallet.
Det är dags för dagens första ridlektion. – Vi har en lektion om några minuter med ett par coola snubbar härifrån trakten, hojtar Walle och öppnar stalldörren. I verksamheten finns i dag ett 20-tal hästar varav nio är parets egna, några tränings –och inacorderingshästar samt tre stycken ridskolehästar, alla av rasen quarter.
– Ja, och så har vi ju Lill-Bläsen förstås, en liten shettishingst som vår lilla grabb Vincent brukar klappa på, säger Walle med ett leende. Det är full rulle på gården och Waldemar och Karin hjälps åt med de dagliga sysslorna.
– Vi har ett 20-tal elever som rider varje månad och däremellan så åker jag ut för att hålla clinics runt om i trakten men det har också blivit en hel del i Norge, berättar Walle. Karin arbetar i ett närliggande stuteri med inriktning på trav och försöker att hinna med att rida sina egna hästar på hemmaplan. – Det kan bli lite körigt ibland, berättar Karin men vi trivs och har kul! Under sommaren planerar Karin att tävla sin häst Starlight Sonita i reining.
– Jag har varit med på några cuttingclinics på sista tiden och har fått lite blodad tand, så vem vet kanske blir det att testa sina kunskaper på tävlingsbanan någon gång i framtiden, skrattar Karin. Waldemar ska tävla några olika hästar i sommar.
– Jag har en 4-årig träningshäst, Imcatamay Molly som ska starta i juniorreining och även våra egna 3-åringar, Wass a smart Colonel och Wass a smart step. I seniorreining har vi vår 10-åriga hingst Topsail Tivio som ska ut på tävlingsbanorna även i år.

Eget ridhus

Alldeles vid stallknuten finns ett ridhus och i närheten av huset strosar några hästar i sina hagar.
– Vi var på väg att anlägga en ridbana, men vi slog till och byggde ett ridhus på en gång, säger Walle. Ridhuset är stort och har ett mått på 30 x 60 meter med läktare.
– Vi valde att sätta nät på ena långsidan dels för ljusinsläpp och dels för ventilationen. Det blir inte som en fuktburk här inne utan luften är torr och håller plusgrader, nätet gör att det blir bra ventilation. Det är olika klimat i hela landet och marken rör sig mer eller mindre på olika ställen, så det är viktigt att tänka igenom hur man vill ha det och vad som passar bäst innan man sätter i gång. Underlaget är en stor del i det hela, det är ju det vi rider på och det måste vara bra. Ridhuset blev rejält och takstolarna har en spännvidd på drygt 30 meter och 6 meter upp till nocken. Att satsa på ett ridhus kostar en hel del. Men vill man träna året runt och ha ut maximalt av sin ridning och verksamhet, så är ett eget ridhus något att satsa på.
– Vi valde också att satsa på ett ljussystem med lågenergilampor för att hålla nere elkostnaderna så mycket som möjligt och för att få in dagsljus i ridhuset. Själva ljussystemet kostade en del att köpa och installera, men elpriserna stiger hela tiden så vi räknar med att ta igen det på sikt, menar Walle och ser nöjd ut.

Siktar mot stjärnorna

Waldemar började med hästar och ridning redan i ungdomsåren och har ridit western sedan tolvårsåldern.
– Jag roade mig med att rida riddarspel ett tag när jag var yngre och det var kul, då fick man lattja och showa lite, säger Walle med ett leende. Det är viktigt att man har kul, men jag vill också ha ett mål med det jag gör.
– Jag tycker att man ska satsa och göra det man vill och drömmer om. Det gäller att försöka förverkliga sina planer och ta tjuren i hornen i stället för att fundera på vad man ska göra hela livet.
– Vi lever här och nu och vi har haft turen att ha föräldrar som har stöttat oss. Jag vill någonstans med min träning, både min egen och då jag tränar andra och då gäller det att sätta upp mål och delmål och sedan sträva dit. – Jag ska till stjärnorna och kommer jag inte dit så får jag ta en annan väg till stjärnorna, säger Walle och brister ut i ett skratt. Kanske låter det kaxigt och det är något som jag har fått kritik för men det är så här jag är, säger Walle. Jag försöker att vara mig själv och jag försöker att vara ärlig. Det vill jag att andra ska vara mot mig också.
– Visst kan det vara svårt att ta kritik ibland men jag vill veta vad som är både bra och dåligt för att kunna utvecklas som tränare och som person. – Det finns inga genvägar, eller det finns genvägar, men det är bättre att ta sina egna vägar. Ingenting är omöjligt, det mesta beror på hur man förhåller sig och vilka beslut man tar. Man måste våga för att vinna.
– Det är ingen annan som bär dig framåt utan man får ta sina steg och skapa sin framgång själv. Då måste man tro på sig själv och det man gör. Vem ska man tro på annars? Men, fortsätter Walle; bakom varje framgångsrik ryttare finns många faktorer som ska klaffa och det måste finnas någon som står bakom och hejar på och stöttar. Annars kommer man aldrig till toppen. Det är så mycket arbete runt omkring och man måste fokusera. Det är ingen ensamsport, utan ska man bli framgångsrik så krävs ett stall med bra hästar och oftast är det dyra hästar. Det måste också finnas någon som backar upp en både känslomässigt och i det dagliga livet med alla sysslor.
– Framgång för mig är att få fram bra egentränade hästar och det är också en framgång när jag ser mina elever gå framåt och lyckas på tävlingsbanorna. Det är roligt när jag kan överföra mina kunskaper på andra och jag brukar säga att kan de slå mig på tävling så är det ju verkligen en framgång. Då får jag jobba ännu hårdare för att ta mig förbi dem, säger Walle och ser road ut. För att lyckas så måste man hitta inspiration och försöka hålla sig motiverad. Jag har ju Karin som stöttar mig men också några nära vänner och kollegor som jag håller daglig telefonkontakt med och det håller min motivation uppe.

Tävlade med tyska hästar

För drygt sju år sedan möttes Waldemar och Karin då de arbetade tillsammans hos Contrast Quarterhorses. Karin hade sedan 18-årsåldern hållit på med hoppning och arbetat hos olika travtränare.
– Jag körde mycket häst men körde aldrig lopp, säger Karin som efter en del resande i Frankrike och arbete med travhästar övergick till att rida western, i samband med arbetet hos Contrast Quarterhorses. Året därpå begav sig Waldemar och Karin till Tyskland för att jobba som tränare hos Kai Thilk på Time Stables.
– Jag hade varit hos Kai tidigare och när vi båda blev erbjudna jobb så tog vi vår gamla Volvo, en gammal trailer och en häst med oss och åkte i väg.
– Vi kunde nästan ingen tyska, det jag kunde var i stil med att beställa en hamburgare, skrattar Walle. Det tog inte lång stund förrän Kai tyckte att jag skulle åka till USA för att förkovra mig i reiningens konst. Under två månader var jag på Sterling Ranch för att träna reining och under tiden så fick Karin arbeta som ridlärare.
– Jag kunde ingen tyska alls, säger Karin och Kais fru kunde inte ett ord engelska. Jag fick sitta och plugga mönster och kände mig ibland helt förtvivlad. – Det blev många samtal till Walle borta i USA under den tiden, säger Karin och ler vid minnet. Efter tiden i USA så tävlade de båda i Sverige, Danmark och Tyskland. Karin tävlade på lite mindre tävlingar med goda resultat och Waldemar red ritter med höga poäng och tog hem både segrar och placeringar i juniorreining på de tyska hästarna. – Vi fick fram en hingst som hette Olenas Diablo Star och som 3-åring på en tävling i Wilhemsborg så gjorde vi 75 i score, säger Walle glatt.
– Det var både lärorikt och kul men vi saknade ett socialt liv. Vi hade inga vänner, de vi kände var kunder och det blev till slut så att vi flyttade hem och vi tog med en av kundernas hästar, SR Too Dooc till Sverige. – Det gick otroligt bra på tävlingarna och vi vann nästan allt vi ställde upp i, säger Walle stolt. Hästen blev högst rankad nordeuropé och högst rankad i Sverige i openklasserna i reining.

Framgångar och motgångar

Det är en glad och öppenhjärtlig stämning runt köksbordet och det är en del både skratt och glada skämt som kommer fram under tiden vi dricker kaffe. Gårdshunden Oden, en stor rottweiler på 5 år ligger utsträckt mitt på köksgolvet och ser ut att må gott. Lille Vincent sussar sött i barnvagnen och det är med glädje och förväntan som Waldemar och Karin berättar om verksamheten på gården som är lite av en dröm som har förverkligats.
– Vi har bott både på Grevagården och på Hällekis Säteri tidigare så vi visste att detta med att bo med hästar på gården var det vi ville ha. När denna gård var till salu så slog vi till direkt, säger Walle som gillar att ta snabba beslut. Det gick snabbt och gården var i behov av renovering så det är vad vi har sysselsatt oss med varje dag sedan dess. Det har varit mycket jobb och långa dagar men vi har roligt.
– En period så var vi inne i en svacka då det mesta gick emot oss. Vi hade några hästar som drabbades av sjukdomar, berättar Karin.
– En häst fick inre blödningar efter en kastrering och dog. En av märrarna fick en dödfödd fölunge, vi hade en otäck transportolycka och det var andra tråkiga saker som hände. Så det var deppigt. Men vi hoppas att vi har fått göra bort det tråkiga och att det bara ska bli bättre i framtiden.
– Klart att det var tråkigt men jag försöker att se det från en annan sida, säger Walle. Det är ju bättre att det har hänt än att det händer när vi är uppe på toppen, då faller man ännu djupare.

Visioner och drömmar

Det finns många planer och projekt som är på gång och när jag frågar om vilka visioner de har för framtiden så skiner de båda upp och det är många idéer som kommer fram.
– Vi har en tioårsplan, säger de båda optimistiskt. I den planen finns ett helhetscenter för både hästar och ryttare. Det kanske blir i mindre skala men i sommar börjar vi med att bygga ut stallet med fler boxar och vi skulle vilja bygga en saloon.
– Vi vill satsa på samarbete med hovslagare, hästtandläkare och massör och föda upp kvalitetshästar som vi ska träna upp själva. Hästar som kan hävda sig ute i Europa. Vi vill få igång verksamheten med ridlektioner och clinics ordentligt och vi vill skapa en familjär känsla och trivsel på gården.
– Vi tror inte på att man helt kan köpa sig framgång, utan man måste skapa sig förutsättningar och kämpa för att lyckas, säger Walle. Vi vill att både hästar och ryttare ska göra saker med glädje och att vi alla kan känna ett flow i det vi gör. Försöka uppskatta det lilla och se till att både ge och få belöning. Det kan ta tid att göra sin egen framgång men vi vill båda kämpa och de som vill kämpa med oss är välkomna.
– Så kan vi tillsammans titta framåt och hamna i historieböckerna, säger Walle med ett gott skratt.

Info: www.waldemarwass.se

[/private]