White Stallion Ranch

Guestranchen i Arizonas öken har i decennier varit värd vid filminspelningar av westernfilmer, men hit hittar även frusna nordbor och en del blir kvar för gott. Förra året hade White Stallion Ranch femtioårsjubileum.

Text och foto: Åsa Wikberg LuckyRider nr 6/2016

Tucson är den näst största staden i Arizona efter huvudstaden Phoenix. Bara en dryg kvart från staden ligger White Stallion Ranch. En tvättäkta amerikansk “Dude ranch” vars ökenprofil synts i många westernfilmer, bland annat i Bröderna Cartwright och Familjen Macahan.
När vi svänger in på den dammiga Twin Peak Road som leder upp till ranchen är det nio år sedan LuckyRider senast var här. Undrar vad som har hänt sedan sist?

True Family Ranch
White Stallion Ranch drivs av Russel och Michael True med familjer. Russel är gift med Laura från England och Michels fru Kristin kommer från Norge.
Ranchen har varit i familjen Trues ägo sedan 1965. Familjen bor och arbetar på ranchen, som kan ta emot upp mot 130 gäster.
– Men vi försöker hålla max 105 gäster, berättar Russel True.
– Vårt mål har alltid varit att blanda den familjära stämningen på en traditionell dude ranch med den service och kvalitet som man kan förvänta sig på en fin semester-resort. Det som gör oss unika i den här branschen är att vi är väldigt centralt belägna i Tucson, men samtidigt är vi bredvid en nationalpark och vi har bergen runtom så vi kunde lika gärna befinna oss i 1880-talet.
– Vi är också väldigt stolta över att vi är nummer ett av alla hotell, resorts och spas i Tucson på Tripadvisor. Det är vi stolta över för det är ju faktiskt responsen från de som varit här!
Ranchen har allt man kan förvänta sig på en avkopplande semester. Turridningarna i öken och ridlektionerna med bland annat team penning är bara en del av aktiviteterna som erbjuds på White Stallion Ranch.

Återkommande
Många av gästerna är återkommande och det är ofta hela familjer som kommer, så det finns något att göra för alla smakriktningar och åldrar. Tennis, bad, träning, spa, minidjurpark, bio, bar, utflykter och mycket annat.
– Vi vill att våra gäster ska umgås utan TV. De ska röra på sig och få frisk luft när de är här, förklarar Russel som tycker att en del av hans landsmän är lite väl lata och TV-beroende.
–   Det är riktigt roligt att se våra återkommande gäster som en gång när de var små var här med sina föräldrar. Nu kommer med sina egna barn, förklarar Russel.
Gästerna är en blandning av amerikaner och européer, varav skandinaverna utgör en stor del på ranchen, som till en början var en boskapsranch.

Familjeföretaget
Det var 1965 som familjen True köpte en liten cattle ranch som grundades i början av 1900-talet och det hade då varit en liten dude ranch sedan 1945.
– Själv föddes jag i Denver, Colorado, och kom hit när jag var fem år gammal, berättar Russel som växte upp på ranchen.
– När mina föräldrar köpte stället var betesmarken utleasad. De tog tillbaka marken och skaffade det brännmärke vi har idag för ranchen. ”Double w cross” är mina föräldrars märke. Sedan var vi ett till: ”TB” är för True brothers, vilket både står för våra föräldrar och oss bröder. Vi använder båda men efter mina föräldrars bortgång används mest TB-märket som ligger på sidan, den kallas the Lazy TB, vilket våra föräldrar tyckte var väldigt roligt.
– De köpte en ranch med cirka 17 rum, 20 hästar, 200 acres. Ranchen har expanderat under åren och nu har vi 42 rum, 160 hästar och 3000 acres.

Spännande start
När familjen köpte ranchen fanns inget hus att bo i. Den tidigare ägaren hade bara bott i ett rum.
– Så när vi köpt ranchen började min pappa bygga ett hus som vi kunde bo i. Jag var fem år och min mor var gravid med min bror. Vi bodde kvar i Denver den första tiden och efter ett par månader var huset klart och vi flyttade in. Första natten var huset helt tomt, vi inga möbler alls, för de var på väg från Denver i en flyttbil. Första morgonen väcktes vi av vaktmästaren på ranchen som ropade på utsidan. Pappa gick ut och där var vaktmästaren, full som en alika och med en kniv i handen. ”Mr True, sade han, ni har varit en bra boss de här veckorna jag jobbat för er, men nu ska jag gå upp till huset och döda Louise, vår kock.”
När jag är klar ska jag döda President Johnson också”.
– Johnson var president vid tillfället. Min pappa var en rolig prick, som inte alls gillade president Johnson alls. Så han sa ”Jag kan inte tillåta att du skadar Louise, men jag kan köpa en biljett till Washington åt dig”.
Sedan lyckades pappa avväpna mannen och tog honom till Tucson. Det var min första natt i huset, skrattar Russel.

Western artist
I huvudbyggnaden finns flera stora westernmålningar av Alan True, som var mycket känd vid förra sekelskiftet. Alan True var farbror till Russels pappa.
– Hans målningar finns representerade i många stadsbyggnader i landet och i muralmålningar i stora byggnader som banker och hotell, berättar Russel.

Hästarna på ranchen
På ranchen finns en stor mängd hästar, hela 160 stycken. Det finns allt från quarter, paint, arab, fullblod, draghästar, mustang, appaloosa och alla möjliga blandningar. Även nordiska raser finns representerade i form av fjordingar.
Vad behöver man tänka på när man ska ha ridhästar till en sådan här verksamhet?
– Ibland behöver vi bara hästar, men ibland behöver vi specifika hästar, stora hästar för stora människor, barnhästar eller mer utbildade hästar för avancerade ryttare. För vi försöker verkligen matcha hästarna mot ryttare. Det vi konsekvent letar efter är hästar som är konsekventa. Vi har till exempel inget emot om hästen är mycket framåt för vi har folk som vill och kan rida de hästarna. Vi behöver också ha hästar som är bra för nybörjare, som ignorerar alla oavsiktliga signaler från ryttaren och bara går framåt, och som behöver pushas framåt, för det är det som håller oss säkra, förklarar Russel.
– Vi vill att hästen ska vara likadan varje dag. Våra wranglers rider hästarna mellan två veckor och två år innan gästerna får sitta upp. Vi har inget roterande schema men håller koll på om hästar blir för trötta eller om de håller på att bygga upp för mycket energi.
– Då får de ut och bränna av lite energi med våra wranglers, annars blir de inte kul att rida.
– Hästar verkar gilla trail riding för att det är ganska likt deras naturliga liv, men de älskar att jaga kor. Det skulle man kunna göra varje dag och de skulle aldrig bli trötta på det. Team penning som vi erbjuder är en fantastisk aktivitet för våra gäster älskar det och hästarna likaså. Ryttarna får utvecklas och det håller hästarna engagerade och positiva. Det de gillar minst är allt som är repetitivt på en ridbana.
– Att hästarna får göra olika saker är också en orsak varför hästarna mentalt klarar av att gå i en verksamhet så länge, tror Russel.
–  En del av våra hästar har varit här i tjugo år och har varit ridhästar hos oss i femton-arton år. Det är riktigt bra hästar som sedan får pensioneras och bo kvar så länge de lever.

Egen besättning, egen rodeo
Varje onsdag hålls en egen rodeo på ranchen. Då tävlas det i team roping, barrel racing, breakaway roping och ibland bulldogging. Ranchens egen uppfödning av kalvar, bland annat longhorns, förser rodeon och gästerna med boskap att arbeta med. Har kalvarna otur så hamnar de också så småningom på grillen. Ranchen har ett mycket bra kök där god mat lagas och om dagens rätter inte faller i smaken finns alltid chansen att beställa något eget.
Onsdagar erbjuds tur med höskrinda och cook out. Då åker de som vill hölass ut till en mexikansk cantina där maten serveras under bar himmel med de typiska ökenbergen som kulisser.

Hollywoodfavorit
Ranchen som utgörs av 3000 acres öppet ökenlandskap ligger vid foten av de vackra Tucson Mountains som gränsar till Saguaro National Park. Själva bergen tillhörde en gång i tiden ranchen, men de har av familjen överlåtits till Nationalparken. Området där ranchen ligger har varit fågelreservat och än idag så är fågellivet omfattande med allehanda exotiska arter.
Ranchens unika landskapskaraktär har attraherat filmmakare sedan 80 år tillbaka.
–  Det är både roligt och arbetsamt att ha filmteamen här, berättar Russel. De kan vara otroligt krävande och en del uppför sig inte alls bra, med det finns också exempel på verkligt trevliga människor, förklarar han.
– George Clooney spelade till exempel in film här. Han var en väldigt sympatisk kille. Och han såg ännu bättre ut i verkligheten tyckte alla tjejer här, skrattar Russel.

Genomtänkt stil
Hela ranchens interiör och exteriör är genomarbetad för att ge en hemtrevlig och unik atmosfär till den stora anläggningen. De lyxiga rummen är rymliga med sovrum, vardagsrum och stora badrum. Under de senaste åren har man renoverat alla rum och de är nu tipp topp med många små detaljer som ger en extra dimension till upplevelsen.
Man har även gjort ett nytt poolområde, nytt kök, ny matsal och renoverat baren – allt i samma höga klass och med känsla för stil och detaljer.
– Vi kommer inte att expandera mer för vi kan inte bli större än vad vi är nu. Men vi ska fundera på vad gästerna vill ha härnäst. Vem kunde ana för tio år sedan att gästerna ville ha trådlöst internet i sina rum. Så vem vet vad som blir härnäst, säger Russel.
Lunch och middag intas gemensamt i matsalen eller på den stora terrassen utanför matsalen. Här minglar folk från olika länder och låter sig väl smaka av den uppdukade buffén.

Wranglers
Wranglers kommer från olika ställen och man får årligen många ansökningar från ungdomar som vill prova på att jobba på en ranch.
– En del är före detta gäster. Vad jag ville ha förr var personer med gedigen hästerfarenhet, med bra arbetsmoral och trevlig personlighet som även var bra med folk. De är inte lätta att hitta.
– Så nu säger vi som så att vi tar folk med lite mindre hästerfarenhet om vi gillar allt annat. För det har visat sig att det går bra att träna upp folk om de bara har bra arbetsmoral.
– Vi har ett väldigt effektivt schema. Vi kan sadla många hästar väldigt fort och där hästarna går har de alltid tillgång till vatten vilket sparar jobb. Vatten är extremt viktigt här av förklarliga skäl, förklarar Russel
– Allt vi gör är uttänkt för att vara så effektivt som möjligt, så den tid och energi vi gör av med är för gästen och inte bakom scenen.
– Jag har varit på många rancher och en av de saker som jag noterat överallt är att många rancher – som för övrigt gör ett strålande jobb med hästar och gäster – är inte alltid så effektiva bakom scenen. Det kanske funkar om man inte har så många gäster och hästar. Men det funkar inte här, säger Russel.

Från Norge och Finland
Två av årets wranglers är Mari Halmi från Tammerfors i Finland och Emeli Jakobsen från Halden i Norge.
– Jag har varit här i tre veckor, men var också här förra året, berättar Mari. För mig är det ett sätt att få resa och se mig omkring och samtidigt få rida hästar. En god vän till familjen hade varit här som gäst flera gånger och rekommenderade mig att komma hit. Jag började rida när jag var åtta år gammal, engelsk stil, och nu har jag fått lära mig western så det har varit jättekul. Jag har lärt mig massor om hästar, jag lär mig nya saker hela tiden, berättar Mari.
– Det bästa är att man känner sig som hemma, även om det är långt hemifrån. Man får en massa nya vänner och erfarenhet, fyller Emeli i.

Mesta gästen
I juni-augusti är det lågsäsong på grund av att det är så varmt i Arizona den tiden. Högsäsong infaller till jul och i februari, mars och april. En gäst som återkommer alla olika årstider är Wendy Rosenthal som vi faktiskt mötte för nio år sedan när vi besökte ranchen. I år träffade vi henne igen då hon var på sitt 88:e besök. Under elva år har hon varit en frekvent gäst på ranchen. Hur kan det komma sig?
– Jag älskar ranchen, familjen True och verkligen avgudar hästarna, de är mina bästa vänner, förklarar Wendy.
– De tar så väldigt bra hand om hästarna här. För familjen True är hästarna prioritet ett. De har 160 hästar men vet direkt om det är minsta lilla problem med någon av dem.
Flera av hästarna är pensionärer och Wendy har gjort det till sin mission att ta hand om dem.
– De mår bra om man håller dem intresserade av saker. Jag är här 4-5 timmar per dag och bara är med dem. Jag rider inte så mycket men Poncho, en av dem som är 30 år gammal, han älskar att teampenna så jag rider team penning på honom då och då, i hans egen takt.
Wendy berättar att hon till vardags bor i Los Angeles men försöker komma iväg till White Stallion Ranch 10-12 dagar i månaden. Hemma har hon inga hästar men jobbar med att träna hundar.
– Jag har fått så många vänner här under åren och en del planerar sina resor så att vi ska kunna träffas. En del gäster har varit här fler år än jag, det är stora familjer som träffas här för holiday år efter år.
– Det är det perfekta stället att vara på. En bit av himlen och hästar är magiska. De fyller ens hjärta med så mycket glädje, avslutar Wendy.